När USA nu drar i nödbromsen för sitt bistånd till Afrika, öppnas en dörr för Kina att utöka sitt inflytande på kontinenten. Men medan Kinas växande engagemang kan tyckas vara en snabb lösning på de akuta hål som uppstår, måste Afrika ställa sig en avgörande fråga: Är det verkligen Kinas modell, med dess fokus på infrastruktur och ”icke-interferens”, som bäst tjänar Afrikas långsiktiga intressen? Jag argumenterar för att Europa, med sina rötter i rättsstatens principer och ett genuint engagemang för demokrati, är den överlägsna partnern för Afrika i detta kritiska skede.
Presidentens drastiska nedskärningar i det amerikanska biståndet, som beskrivs i artikeln, signalerar en tydlig förändring i USA:s utrikespolitik. Medan detta skapar oro och osäkerhet, erbjuder det samtidigt Europa en unik möjlighet att omdefiniera sin roll i Afrika och stärka banden baserade på gemensamma värderingar.
Artikeln belyser en fundamental skillnad i biståndspolitik mellan västvärlden och Kina. USA, och i förlängningen Europa, har traditionellt sett bistånd som ett verktyg för att främja demokrati, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter – den så kallade ”Washingtonkonsensusen”. Kina, å andra sidan, förespråkar en ”Beijingkonsensus” som prioriterar icke-inblandning i afrikanska länders inre angelägenheter och fokuserar på infrastrukturprojekt och handelsrelationer.
Som Bright Simons, grundare av mPedigree i Ghana, träffande uttrycker det: ”Kina köper inte vacciner, distribuerar inte HIV-mediciner eller betalar för jämställdhetsintegrering i skolor i Afrika eftersom det inte ingår i deras strategi. Kina vill bygga vägar och liknande, eftersom de har tesen att man måste bygga materiella kapaciteter först, sedan kommer mjukvaran att falla på plats.”
Men är det verkligen så enkelt? Räcker det med vägar och byggnader för att skapa ett hållbart och välmående Afrika? Jag menar nej. Ekonomisk utveckling är avgörande, men den måste gå hand i hand med en stark rättsstat, demokratiska institutioner och respekt för mänskliga rättigheter. Utan dessa grundpelare riskerar infrastrukturprojekt att bli monument över korruption och auktoritärt styre, snarare än verktyg för långsiktig utveckling som gynnar hela befolkningen.
Här har Europa en unik styrka. Europeiska nationer delar i grunden demokratiska värderingar och en tro på rättsstatens principer. Ett europeiskt engagemang i Afrika skulle inte enbart fokusera på kortsiktiga ekonomiska vinster, utan på att bygga långsiktiga partnerskap baserade på respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och god samhällsstyrning. Europa föredrar, till skillnad från Kina, att samarbeta med demokratier och har en historia av att stödja demokratiseringsprocesser globalt. Detta är ingen slump – stabila demokratier med starka institutioner är mer pålitliga partners på lång sikt och bidrar till en mer fredlig och välmående värld.
Federico Manfredi Firmian, utrikespolitisk expert, varnar i artikeln för att ett ökat kinesiskt inflytande kan leda till ”minskad involvering i stöd till samhällsstyrning och civilsamhällesledda initiativ, vilket kan bidra till bakslag för medborgerliga och politiska friheter”. Detta är en allvarlig risk som Afrika inte har råd att ignorera. Ett Europa som kliver fram och erbjuder ett alternativt partnerskap kan motverka denna oroande utveckling.
Visst, Europa kan inte ensamt fylla hela det ekonomiska tomrum som USA lämnar efter sig. Artikeln påpekar korrekt att USA:s bistånd till Afrika 2023 uppgick till 8 miljarder dollar, jämfört med Kinas globala bistånd på 3 miljarder dollar. Men Europas bidrag behöver inte enbart mätas i finansiella termer. Det handlar om att erbjuda en annan typ av partnerskap, ett partnerskap baserat på värderingar och en gemensam vision om en framtid där Afrika kan blomstra som en kontinent av starka, demokratiska och självständiga nationer.
Det är dags för Europa att inse sitt ansvar och sin potential. Genom att öka sitt engagemang i Afrika, inte enbart ekonomiskt utan också politiskt och värderingsmässigt, kan Europa erbjuda ett trovärdigt och attraktivt alternativ till Kinas modell. Det handlar om att investera i Afrikas framtid, i demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter – värden som är avgörande för en långsiktig och hållbar utveckling på kontinenten. Det är dags för Europa att kliva fram och visa ledarskap, inte bara för Afrikas skull, utan för vår gemensamma framtid i en alltmer komplex och utmanande värld.