Analys: Under Münchenkonferensens sista skälvande timmar lade Frankrikes president Emmanuel Macron fram ett erbjudande som i grunden skakar om den svenska säkerhetspolitiska debatten. Det handlar om en inbjudan till strategisk dialog kring den franska kärnvapenstyrkan, Force de Frappe. För Sverige, en nation som under decennier definierat sig genom nedrustningsambitioner, är detta ett prövande vägskäl.
Frågan som nu landar i riksdagens försvarsutskott är om vi kan lita på det amerikanska kärnvapenparaplyet i en tid då Washingtons blick allt oftare vänds inåt eller mot Stilla havet. Att integrera svensk försvarsplanering med en europeisk kärnvapenmakt skulle innebära en historisk suveränitetsöverföring. Statskonst handlar här om att väga den absoluta avskräckningens nytta mot risken att bli en bricka i ett stormaktsspel vi inte själva kontrollerar. Om Sverige väljer att delta i dialogen, markerar vi att den europeiska säkerheten först och främst är en europeisk angelägenhet. Men priset är högt: vi kliver in i en cirkel av stater där den yttersta makten vilar på hotet om total förintelse.
Dock så anser Statsmannen att det är ett moraliskt ansvar att kunna delta och påverka förlopp som inkluderar kärnvapenanvändning. I praktiken, så kan vi inte frånsäga oss kärnvapen, så länge som stater som Ryssland med flera håller världens demokratier som gisslan genom sina hot och expansionsplaner.