NATO:s generalsekreterare Mark Rutte har signalerat en ny era för alliansens försvarspolitik. Med en förändrad politisk situation i USA, där krav på ökat europeiskt ansvarstagande förväntas, är budskapet tydligt: Europa måste ”turboladda” sina försvarsutgifter. Det tidigare målet på 2% av BNP är inte längre tillräckligt. Nu är det upp till 5% som gäller, och det är dags för de europeiska NATO-medlemmarna att på allvar börja rusta upp.
Visst har de senaste årens säkerhetspolitiska kriser, inte minst Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, lett till ökade försvarsinvesteringar i Europa. Omkring 20 av NATO:s 32 medlemmar når nu upp till 2%-målet. Men detta är bara en början. Flera länder saknar fortfarande en plan för att nå detta mål på kort sikt, och än mindre för att nå den nya 5%-nivån.
Litauen och Polen har visat vägen. Litauen, som känner det ryska hotet på nära håll, har beslutat att höja sina försvarsutgifter till mellan 5 och 6% av BNP. Polen siktar på att nå 5% redan 2025 och har inlett en omfattande upprustning av sin militär, bland annat genom inköp av amerikanska stridsvagnar, stridsflygplan och artillerisystem. Dessa länder förstår allvaret i situationen och agerar därefter.
Men alla är inte ombord. Tysklands förbundskansler Olaf Scholz har uttryckt tveksamhet inför 5%-målet och hänvisar till de ekonomiska konsekvenserna. Men att spara in på försvaret i dessa osäkra tider är en farlig kortsiktighet. Även om Tyskland för första gången på länge nådde 2%-målet förra året, är det långt ifrån tillräckligt i dagens säkerhetspolitiska läge, och med de tyska valen runt hörnet, kan tonen i Berlin komma att ändras. Dessutom är det uppenbart att det finns krafter som kan komma att ändra på USA:s säkerhetsgarantier, och då kan 12 000 amerikanska soldater snabbt försvinna från Tyskland.
Frankrikes president Emmanuel Macron har också höjt ett varningens finger och uppmanat Europa att förbereda sig för ett scenario där USA minskar sitt engagemang på kontinenten. Frågan är då, vad händer om USA drar tillbaka sina örlogsfartyg från Medelhavet, eller omdirigerar sina stridsflygplan från Atlanten till Stilla havet?
Det är uppenbart att Europas säkerhet inte längre kan tas för given. Att förlita sig enbart på USA:s militära paraply är inte längre ett hållbart alternativ. Europa måste ta ett större ansvar för sitt eget försvar, och det innebär betydande ökningar av försvarsbudgetarna.
Att gå från dagens nivåer till 5% av BNP kommer att kräva svåra prioriteringar och politiskt mod. Det kan innebära smärtsamma nedskärningar på andra områden eller skattehöjningar. Men alternativet – att stå oförberedd inför en alltmer osäker omvärld – är betydligt värre.
Ett starkt europeiskt försvar är inte bara en fråga om militär kapacitet. Det handlar om att sända en tydlig signal till omvärlden om att Europa är berett att försvara sina värderingar och sina intressen. Det handlar om att avskräcka aggression och bidra till en stabilare och säkrare värld. Att investera i försvaret är att investera i vår framtid. 5% av BNP är det nya målet, och det är dags för Europa att leva upp till det. Det är en investering i vår egen säkerhet, vår frihet och vår framtid. Att inte agera nu vore oansvarigt och riskfyllt. Europas ledare måste visa mod och handlingskraft – för vår gemensamma säkerhets skull.
Statsmannen konstaterar som vanligt, att varken den svenska försvarsberedningen eller många europeiska länder har förstått det omedelbara hotet som Ryssland utgör i Europa och inte heller har man förstått vikten av att det är bråttom. Putin kommer inte att vänta till 2036 eller senare.