Så var DN i farten igen. Moralpaniken har inga gränser. Man konstaterar att förfinade tester för Down Syndrom ger flera aborter. Självklart finns det en intresseförening, Svenska Downföreningen, som tycker att det är synd om inte foster med Downs Syndrom ska få födas. Här kan man verkligen tala om att bevaka sina intressen på ett mycket dåligt sätt.
Svensk lag har inga förbud mot att man föder barn med olika sjukdomar. Däremot så är det de blivande föräldrarnas val om man kan/orkar/vill föda ett barn som kan ha ett eller flera handikapp. Det finns inget samhällsintresse att det föds en viss andel handikappade barn. Tvärtom så är det arbetslinjen och fullt friska A-barn som samhället föredrar i alla lägen. Det minskar kostnader för vård och rehabilitering mm.
Det som jag vill belysa här är att det är upp till de blivande föräldrarna att få välja, inte någon annan. För det är föräldrarna som får jobbet att ta hand om och uppfostra ett eller flera barn. Och här kan och ska samhället inte lägga några aspekter på föräldrarnas val. Det är helt enkelt en privatsak.
Självklart är Svenska Downföreningen oroliga om blivande föräldrar väljer att abortera foster med Downs, eftersom föreningen skulle sakna existensberättigande efter ett tag. Och troligtvis så finns det en och annan som får lön och/eller arvoden för att arbeta inom föreningen. Något annan slutsats kan jag inte dra av deras argumentation. Kort och gott, dålig och egoistisk inställning gentemot blivande föräldrar.
Förlängningen av den här logiken vore att alla menstruationer och skyddade samlag vore att förhindra att ett liv blev till. Den enda som skulle bli glad av den inställningen är väl påven, men inte vi som tänker med hjärnan.
Sammanfattningsvis, det är upp till föräldrarna, alla andra göre sig icke besvär att tycka något. Och om någon är sugen på handikappade barn, så går det säkert att adoptera. Men kom inte efteråt och säg att det är såååå jobbigt…..