Första fredagsbönen i ramadan.

Som ni kanske vet, så pågår ramadan just nu. Idag är det den första fredagsbönen under ramadan. Ni som följer svenska medier och politiker har nog märkt att man försöker normalisera ramadan och muslimska högtider som något fullständigt normalt i Sverige. Vilket så klart inte är sant. Faktum är att när Gustav Vasa införde protestantismen som statskyrka 1536, så begränsades alla andra religioner i Sverige. Faktum är att fullständig religionsfrihet infördes i Sverige först 1951. Till och med katolicismen var begränsad innan dess. Så nu har vi haft religionsfrihet i 75 år. Det är väl något att fira?

I Sverige har vi en kultur som har formats av den lutherska kyrkan och det vi kan kalla för lutherska värderingar, som bland annat innebär pliktkänsla och rättrådighet. Invandringen som skedde till Sverige efter andra världskriget var i huvudsak från Europa och Sydamerika, dvs. människor med en kultur som i grunden formades av kristendomen. Undantaget var arbetskraftinvandringen från Turkiet. Det var först under och efter krigen i Jugoslavien, som det började komma muslimer i större omfattning från bland annat Bosnien och Kosovo. Idag påstås arabiskan vara det näst största språket i Sverige. Förutom kristna syrianer och ett fåtal små minoriteter, så är de flesta arabisktalande i Sverige muslimer. Iranier, som talar farsi är i regel muslimer, men många i den gruppen är relativt sekulära. Många har flytt mullornas Iran.

Problemet med islam är att det är inte bara en religion. Det är en kultur som går djupare än så. I praktiken är det en allomfattande livsfilosofi, som omfattar politik, lagstiftning, skamkultur med mera. För min del är det mest intressanta att för en muslim är det acceptabelt, till och med tvång att ljuga (taqiyya) för att skydda religionen. Det här sker tyvärr inte bara på individnivån, utan i den muslimska världen gentemot den övriga världen. Om vi tar det på global nivå, så har OIC (Organization of Islamic Cooperation) antagit en egen deklaration kring mänskliga rättigheter. För den som är skriven av FN anses inte följa islam, sharia, sunna och haditherna. Jag rekommenderar er att läsa OIC:s deklaration. Och sen ska ni fundera på om något land som baserar sin lagstiftning eller tradition på islam följer den. Jag kan ge er det korta svaret. Ingen av de islamiska länderna följer sin egen deklaration om de mänskliga rättigheterna. Kort och gott, de islamiska ländernas deklaration är en enda taqiyya, för att få oss icke-muslimer att känna oss trygga med islam. Men som sagt, det är bara en lögn för att vi inte ska reagera mot islamiska sedvänjor, som är oacceptabla för oss och vårt samhälle.

Vad får den praktiserande muslimen för råd av sin religion, när det gäller livet i Sverige? Jo, att det är tillrådligt att ljuga för att skydda sina islamiska värderingar och livsstil. Nu senast, så avslöjade programmet Uppdrag granskning att många moskéer i Sverige anmodar medlemmar att ljuga för socialtjänsten, om det behövs för att kunna leva som en rättrogen muslim. Inom islam är det till exempel acceptabelt att aga sina barn. Det finns säkerligen fler varianter av taqiyya i Sverige än den som SVT har avslöjat. Du har säkert några egna erfarenheter.

Det är ett faktum, att vi i Europa ska och kan inte acceptera muslimska sedvänjor, då de strider både kulturellt mot vår kristna världsåskådning och även vår sekulära och demokratiska syn på individen och kollektivet. Josefin Utas skrev på sin blogg en lysande sammanställning kring särkrav som börjar dyka upp i den politiska debatten, inte bara i Sverige, men i hela Europa. Josefin ställer frågan retoriskt, om det sker en islamisering av Sverige. Jag vill hävda att det är mer än en retorisk fråga i dagsläget, det är ett faktum. Det finns no-go områden inte bara när det gäller kriminella i Europa, utan även där det råder muslimsk majoritet. Det räcker med att titta på London, där pro-palestinska demonstrationer har fått fritt spelrum för antisemitiska ramsor och plakat. Londonpolisen har agerat passivt i dessa fall. Märkligt nog, så lyder den under Londons borgmästare, som råkar vara muslim. Vilken slump?

Det är också värt att läsa Aron Flams intervju med Mordechai Kedar om hur islamisterna flyttar fram sina positioner i Europa. Eller egentligen, det är skrämmande läsning. Vi måste fundera på vad vi vill med vårt Europa. Jag har inga problem med vare sig kebab, köfte, hummus eller falafel, men stora problem med islam som rättesnöre i vårt samhälle.

Jag kommer att göra allt i min makt för att vi ska fortsätta med ett samhälle, där religionen är en privatsak, där hädelselagar inte existerar och där individens rättigheter går före kollektivets. Det finns bara ett ideal som vi ska ha i Europa, nämligen att vi ska leva i frihet, jämlikhet, jämställdhet och i en demokratisk ordning som innebär att individens rättigheter tillvaratas.