ANALYS. Striden mellan senator Mark Kelly och försvarsminister Pete Hegseth har blottlagt en av den amerikanska konstitutionens mest känsliga nerver: det militära rättssystemets (UCMJ) räckvidd. Om försvarsministern tillåts använda krigsrätter som ett verktyg för politisk utrensning, står vi inför ett fundamentalt sammanbrott av den professionella militära etos som burit USA:s säkerhet i över två sekler.
I centrum för konflikten står en juridisk teknikalitet med enorma konsekvenser: Kan en pensionerad officer, som inte längre bär uniform men tekniskt sett kvarstår i en form av reservstatus, ställas inför krigsrätt för politiska uttalanden?
UCMJ som disciplineringsverktyg eller politiskt vapen?
Uniform Code of Military Justice (UCMJ) är utformat för att upprätthålla disciplin och ordning i en stridande organisation. Det är ett system där befälskedjan och lagens tillämpning är tätt sammanflätade. Historiskt har detta system varit strikt begränsat till aktiv tjänstgöring, med ytterst få och specifika undantag för pensionärer (oftast rörande grova brott begångna under tjänstetiden).
Pete Hegseths försök att utvidga detta till att omfatta ”uppvigling” baserat på politiskt motstånd markerar en farlig glidning. Från ett statsmannaperspektiv är risken uppenbar: De militära domstolarna riskerar att förloras som oberoende rättsliga instanser och istället bli exekutiva förlängningar av Vita husets vilja.
Den rättsliga integriteten under press
Om de militära domstolarna tvingas hantera mål som Kelly-fallet, uppstår tre kritiska problem för staten:
- Jäv och partiskhet: Militära domare och jurymedlemmar (officerare) befinner sig själva i en befälskedja där Pete Hegseth är den högsta civila ledaren. Om ministern öppet deklarerat att en individ är en ”förrädare”, skapas ett enormt tryck på de underställda officerarna att leverera en fällande dom. Detta korrumperar själva rättvisans fundament.
- Professionalismens urholkning: Den amerikanska militärens styrka bygger på att den är opolitisk. Om en ung officer ser att deras karriär – eller till och med deras frihet efter pensionen – beror på att de aldrig kritiserar den sittande administrationen, kommer vi att få se en ryggradslös officerskår som prioriterar politisk överlevnad framför strategisk sanning.
- Splittrade lojaliteter: En krigsrätt mot en krigshjälte som Mark Kelly skulle skapa djupa sprickor inom de väpnade styrkorna. Det skulle tvinga soldater och officerare att välja sida mellan lagen och ledningen, vilket är det första steget mot institutionell upplösning.
Prejudikatet: Hegseth vs. Rättsstaten
Om Pete Hegseth vinner denna strid, innebär det att ”civil kontroll” omdefinieras till ”politisk dominans”. Det skulle sända en signal till varje person som någonsin burit uniform att de ägs av staten för resten av sitt liv.
För Statsmannens läsare är slutsatsen tydlig: Våldsmonopolets legitimitet vilar på att dess dömande makt är blind för politik. Om krigsrätten blir en arena för partipolitiska utrensningar, upphör den att vara ett verktyg för disciplin och blir istället ett instrument för tyranni.
Slutsats: Ett system på randen
Utgången i målet mellan Kelly och Hegseth kommer att avgöra om de militära domstolarna förblir en respektabel del av den amerikanska rättsstaten eller om de blir en del av den ”lawfare” som nu sveper över Washington. Om domstolarna förlorar sin integritet, förlorar USA sin förmåga att leda en professionell krigsmakt.
I januari 2026 är det inte ryska missiler eller kinesiska flottbaser som utgör det största hotet mot Pentagons effektivitet – det är rädslan för att sanningen kan leda till krigsrätt.
Analysens slutsats: En stat som inte kan skilja på olydnad och opposition har börjat förlora greppet om både rätten och makten.