Meanwhile, in Russia…

Nu har svensken sannolikt upptäckt att Sverige slutar inte att fungera, bara för att regeringen inte fick igenom sin budget. Bloggrannen Cornucopia beskriver detta mycket väl. Så då vet svensken att myndigheterna fortsätter att verka utan en regeringsbudget. Vilket är precis som det ska vara i Sverige.

Så förutom att man i ankdammen inte kan notera annat än visst politiskt käbbel, vad händer i världen då?

Jo, jag tänkte lyfta lite på det som vissa etiketterar som ”ryss-skräck”. Dvs. vår kamrat Putins revanschism gentemot västvärlden. Istället för att bara komma med ett antal påståenden, så tycker jag så klart att fakta är mycket bättre än tyckande. Så varför inte läsa kamrat Putins egna ord?

Min källa är kamrat Putins tal till Duman den fjärde december i år.

Om vi börjar med konstaterandet att Ryssland och ingen annan har annekterat Krim olagligen, dvs. stulit land från Ukraina. Det är ett faktum. Det intressanta är att kamrat Putin hänvisar till att Rysslands vagga verkar vara på Krim, närmare bestämt i en stad som heter Korsun. Notabelt är att staden heter Kherson idag och ligger inte i Krim, utan norr om Krim. Kamrat Putin hävdar både till att ”Grand Prince Vladimir” blev döpt i Kherson och att han därefter grundade det kristna Ryssland. Alltså har dessa områden ovärdelig betydelse för ryssar som den ryska civilisationens och andlighetens vagga.

Slutsatsen som man kan dra av detta är att det långsiktiga målet för Ryssland är att erövra östra Ukraina i större eller mindre omfattning och att kamrat Putin inte kommer att vika.

Jag presenterar här två bilder med de ryska handlingsalternativen vad gäller områden som man vill erövra. Bilden med något mindre landavträdelser är mest sannolik och den med större landavträdelser är nog det som kamrat Putin skulle betrakta som önskvärt.

Som ni kan se, inga obetydliga erövringar. EU, USA och NATO kommer självfallet inte att göra någonting militärt för att motverka dessa militära företag som kamrat Putin har initierat. Det vet kamrat Putin och det vet EU:s och USA:s ledare. Därför är man ytterst noga med att INTE påstå att nationalstaten Ryssland har invaderat Ukraina, trots att det är ett faktum. För om man officiellt erkänner detta, så erkänner man också att man är maktlös. Därför får ekonomiska sanktioner betydelse för EU och USA. Tyvärr är dessa sanktioner av begränsat värde, eftersom man kan alltid gå runt många av sanktionerna.

Sanktioner fungerar trots allt upp till en viss gräns. Kamrat Putin påpekar särskilt att USA och dess allierade hade, oavsett händelserna på Krim och östra Ukraina, försökt att hitta en ursäkt för att innesluta Ryssland. Alltså hävdar han att USA och dess allierade är på något sätt ute efter att begränsa Rysslands möjligheter till utveckling. Tvärtom hävdar kamrat Putin att USA och dess allierade gladeligen hade sett en Jugoslavisk utveckling i Ryssland, med etniska, religiösa och regionala motsättningar. Helt klart ett konspirationsscenario som kamrat Putin försöker hävda finns.

Det som saknas i den logiska stringensen i Putins resonemang är att det Jugoslaviska sammabrottet kostade och kostar USA, EU och NATO stora pengar, trots att krigen i sig var under 90-talet. Att man skulle önska sig ett motsvarande scenario i en stormakt där småpåvar skulle få tag på riktigt potenta kärnvapen känns inte så troligt. För hur lång tid skulle det ta innan dessa kärnvapen hamnade på villovägar. Endast självmordsbenägna statschefer skulle önska sig en sådan utveckling. En sak är säkert vad gäller politiker i USA och i EU. De är inte självmordsbenägna.

Sen motsäger presidenten sig själv, genom att först hävda att ingen kommer att få ett militärt överläge gentemot Ryssland, även om vi faktiskt kan konstatera att USA:s militära budget överstiger den ryska högst väsentligt och även EU:s militära budgetar gör det också. Alltså får Ryssland bronspeng i denna gren. Däremot så påtalar man ganska tydligt att man är villig att anväda sina militära styrkor, vilket inte EU är. USA är låsta i andra konflikter, som de prioriterar av geopolitiska skäl.

Den intressanta motsägelsen är att Putin hävdar att man ska inte ska beträda en väg av självisolation, xenofobi, misstankekultur och sökande efter fiender. Märkligt nog så dör många kritiska journalister i Ryssland, Putin har själv skrivit på en lag om NGO:er med utländsk finansiering som stämplar dessa som främmande agenter. Putins hela tal är en indikation på att han ser USA och dess allierade som fiender till Ryssland.

Vi kan bara konstatera faktum att den militära verktygslådan finns inte att tillgå vad gäller Ukraina. Så kommer sanktionerna att fungera då? Jo, men det kommer att ta tid. Troligen 10-20 år, förutsatt att det finns en politisk vilja att fortsätta på sanktionsspåret. Och om 10-20 år kommer Krim att vara ”naturaliserat” i Ryssland. Men visst har sanktionerna effekt. Putin säger att industrin måste öka sin produktivitet med 5% om året. Beroendet gentemot utländsk teknologi måste minska och rysk industri måste skaffa sig egna kompetenser inom maskinverktyg, mätinstrument, energiteknik och utvinning av naturresurser. I princip föreslår kamrat Putin att GOSPLAN återinförs. Detta kommer förstås att medföra att rysk industri inte kommer att utsättas för markadstryck, utan att man kommer sannolikt att skapa oligopolier inom vissa industriområden. Vilket kommer att leda till karteller och andra negativa markandsinfluenser.

Om jag ska bedöma var kamrat Putin har hämtat sina influenser, så vill jag påstå att dessa kommer från diktaturen i Kina. Det är nästan så att man kan tro att Putin läser Cornucopia. Kina har skapat ett blandsystem av kapitalism och kommunism i kombination med en partianknuten kleptokrati av stora mått. Kort och gott ett system som passar kamrat Putin alldeles utmärkt, eftersom han känner igen många kommunistiska fenomen i Kina och kan associera till dessa. Därmed kan vi räkna ut att den ryska markanden kommer inte i praktiken att vara öppen. Vi kommer också att se brott mot de mänskliga rättigheterna i ännu större omfattning än idag. Och kriget i Ukraina kommer att fortsätta.

Ryssland och Ukraina är länder som påverkar oss i Europa och Sverige högst påtagligt. Men som sagt, det är mer viktigt att käbbla om vem som ska ta ansvar för regeringens budget, än om de stora frågorna.

Nämligen, hur får man rysk politik att ta en mer positiv riktning?

Fast det är klart, de som tillhör dagens politiska adel har ju inte gjort sig kända för att vara tänkare av stora mått. Det kräver ju faktiskt något annat än triangulering av tidningarnas kultursidor.

Jag är inte rädd för ryssar i gemen. Men jag är rädd att den ryska politiska ledningen har vandrat in i en historisk åtevändsgränd som kommer att medföra onödigt lidande för det ryska folket och även omvärlden.