Ohederlig solidaritet

Så har DN satt på sig tänkarhatten igen. Ola Andersson får oja sig över den bristande solidariteten i Sverige och att vi kan minsann mycket bättre. Ibland undrar jag om det krävs någon särskild sorts brist på logisk och intellektuell kapacitet för att få skriva i tidningar?

Först och främst, det är ingen som påstår att Sverige saknar land och ytor. Men det finns fortfarande begränsningar som sätts både av naturen och system som gör att Sverige fungerar.

Om vi tar det här med naturen. Sverige är stort. Men samtidigt, så har vi idag en självförsörjningsgrad på cirka 50%. Det innebär att dagens invånare måste importera hälften av all mat som konsumeras. Men betyder det att vi kan börja odla mer då? I teorin, om vi inte hade miljöpartistisk politik som försöker begränsa jordbruket till löjliga nivåer. Dessutom, så är det så att utdelningen per hektar blir så klart lägre i det till stor del subarktiska Sverige jämfört med central- och sydeuropeiska länder. Alltså så finns det en naturlig gräns för hur många kalorier per dag som kan produceras innanför landets gränser. Där är Olas optimism om 137 miljoner svenskar bara en fri fantasi som inte går att realisera. Jo, naturen skulle kanske kunna bära långsiktigt 20-40 miljoner människor.

Men sen har vi systembegränsningar som bestäms av vårt geografiska läge. Jo, just nu är det inte så mycket vinter i Sverige, men det blir ju det ganska regelbundet. Och det innebär att vi behöver energi för att kunna värma upp våra hem och arbetsplatser. Det räcker med att titta på energiförbrukning per capita, så ser vi att Sverige ligger väldigt högt upp jämfört med  Olas drömländer som Tyskland och Nederländerna. Kort och gott, hur ska vi få den energin och hur lång tid tar det att bygga?

Sen raljerar Ola lite över att 150.000 flyktingar per år är väl inget att oja sig för. Nä, Ola har tydligen inte observerat att 150.000 människor, det är så många som det bor i Uppsala, Sveriges fjärde största stad. Ola tycker alltså att vi ska kunna bygga ett Uppsala varje år, för att vi ska vara solidariska. Jag är ingen nationalekonom, men jag är säker på att bygga ett nytt Uppsala varje år är ganska mycket pengar. Då räcker det inte med ett par kronor extra i skatt per skattebetalare.

Till slut kunde inte Ola låta bli att raljera över att ingen svensk skulle riskera hälsan på grund av att vi skulle vara solidariska. Inget kunde vara mer fel. Det räcker med att mödravården i Blekinge klarar inte av cellprovtagningar hos kvinnor. Men Ola tycker kanske att livmodercancer inte är ett så stort problem. Det är ju bara lite över 1.000 kvinnor som inte testas.

Sen har vi ju det här med ekonomin igen. Nu har ju till och med en statlig utredning kommit fram till att invandringen är ju faktiskt en kostnad för samhället, eller i alla fall den delen som inte är direkt relaterad till arbetskraftsinvandring.

Det Ola inte förstår är att det krävs mer INKOMSTER för att kunna öka sina UTGIFTER. Och för både Sverige och svenskarna, så har inkomsterna inte ökat till en sådan grad att man kan betala vilka utgifter som helst. Men Ola är ju inte heller nationalekonom, så han kan tycka att BNP/captia är ett mått på rikedom. Vilket inte är sant. Tillgångar kan inte realiseras i inkomster, som kan användas för ökade utgifter automatiskt.

Jag misstänker att Ola är en höginkomsttagare och rödvinskommunist, som inte förstår realekonomi. Eller så är han en latteliberal världsförbättrande miljöpartist. Miljöpartister är ju sådana som tycker att om fastighetsskatten blir för hög, så kan man alltid låna till skatten.

Så istället för att bara nöja oss med personliga finansiella risker genom en bostadsbubbla, så tycker Ola att vi ska ta gemensamma finansiella risker genom att belåna oss över skorstenen och sen hoppas att helt plötsligt så får vi inkomster för att betala tillbaks alla lån. Jodå, visst har vi industrialiserats mer sen 2000…. not.

Kort och gott Ola, om du ska tycka något, så gör det baserat på fakta och inte på din vänstersolidaritet utan verklighetsförankring.