Ukraina har stoppat transitflödet av rysk gas till Europa från och med 1 januari 2025. Detta markerar slutet på ett femårigt avtal mellan länderna och innebär att Rysslands dominans över den europeiska energimarknaden minskar kraftigt. Beslutet var väntat, då Ukraina inte längre vill förlänga avtalet med Ryssland på grund av det pågående kriget. Ryssland, å sin sida, hävdar att de europeiska länderna kommer att lida mest av stoppet.
Ekonomiska konsekvenser:
- Ukraina: Förlorar upp till 1 miljard dollar per år i transitavgifter.
- Ryssland: Gazprom beräknas förlora närmare 5 miljarder dollar i uteblivna gasintäkter.
- EU: Behöver hitta ca 7,2 miljarder kubikmeter gas på annat håll, främst från LNG-marknaden. Detta kan potentiellt leda till prisökningar, beroende på tillgång och efterfrågan.
Hårdast drabbade länder och deras alternativ:
- Slovakien: Importerade ca 3,2 miljarder kubikmeter rysk gas via Ukraina 2023.
- Alternativ: Kan importera LNG via terminaler i Polen, Tyskland, Litauen och Italien. Premiärminister Fico har hotat att stänga av elexporten till Ukraina, och har även besökt Moskva för samtal med Putin, vilket indikerar en ovilja att helt bryta energibanden med Ryssland.
- Österrike: Importerade ca 5,7 miljarder kubikmeter rysk gas via Ukraina 2023.
- Alternativ: Har liknande alternativ som Slovakien, med import av LNG via andra EU-länder. Har uttalat sig om att de är väl förberedda på stoppet.
- Moldavien: Importerade ca 2 miljarder kubikmeter rysk gas via Ukraina 2023. (Ej EU-medlem)
- Alternativ: Begränsade. Har utlyst ett 60-dagars nödläge på grund av energibrist. Beroende av import från grannländer. Kan eventuellt förhandla fram ett nytt avtal med Ryssland, men det är osäkert till vilka villkor.
Faktiska möjligheter att ersätta rysk gas:
Europa har förberett sig för ett scenario där rysk gas via Ukraina uteblir. Gaslagren är relativt välfyllda (ca 73% i hela EU och 80% i Tyskland) och vintern ser ut att bli mildare än normalt. Detta minskar den omedelbara risken för energibrist.
LNG (flytande naturgas): Är det primära alternativet för att ersätta den ryska gasen. Importkapaciteten för LNG har ökat i Europa, med nya terminaler i bland annat Polen, Tyskland och Litauen. Detta ger de hårdast drabbade länderna möjlighet att importera gas från andra leverantörer.
Andra rörledningar: Ryssland kan fortfarande exportera gas till Europa via TurkStream, som går till Turkiet, Serbien och Ungern. Det är dock osäkert om denna ledning har tillräcklig kapacitet för att kompensera för stoppet via Ukraina, och det är politiskt känsligt för EU-länder att öka sitt beroende av rysk gas i dagsläget.
Övriga energikällor: På kort sikt kan ökad användning av kol och olja bli nödvändig för att täcka eventuella bortfall. På längre sikt är satsningar på kärnkraft, energieffektivisering och diversifiering av energikällor avgörande.
Konsekvensanalys:
Stoppet av rysk gas via Ukraina kommer att få konsekvenser för både Ryssland, Ukraina och de EU-länder som är beroende av denna import. Ryssland förlorar intäkter och inflytande, Ukraina förlorar transitavgifter, och de hårdast drabbade EU-länderna kan möjligen se ökade gaspriser och ett behov av att hitta alternativa energikällor på kort varsel, vilket kan bli dyrt.
Det är dock viktigt att understryka att Europa har förberett sig för detta scenario. Gaslagren är relativt fulla, vintern ser ut att bli mild, och importkapaciteten för LNG har ökat. Detta, i kombination med politiska åtgärder för att minska energiförbrukningen och diversifiera energikällorna, bör kunna mildra de negativa effekterna av gasstoppet. Det är fortfarande möjligt för EU-länder att förhandla med Ryssland och Ukraina om ett nytt avtal för gastransitering, om än osannolikt så länge som fullskaligt krig pågår. Det är dock uppenbart att ett sådant avtal skulle kräva eftergifter, och att Ryssland är fullt medvetna om att ett sådant avtal skulle ligga mer i EUs intresse än i Rysslands, vilket ger ryssarna ett övertag i förhandlingarna.
På längre sikt markerar gasstoppet via Ukraina en tydlig vändpunkt i Europas energipolitik. Beroendet av rysk gas minskar, och omställningen till andra energikällor, i synnerhet förnybara, påskyndas. Detta är en utveckling som ligger i linje med EU:s klimatmål och ambitionen att uppnå energioberoende.
Statsmannen anser att det saknas fortfarande politisk vilja inom EU att förstå att den enda långsiktiga lösningen är stabil baskraft i form av kärnkraft och vattenkraft. Den ”gröna omställningen” är tyvärr ett flum, där EU fortsätter att stoppa huvudet i sanden och drömmer om orimliga mängder vindkraftverk, orealiserbara väte- och batterilager med mera.