I december 2024 lade den finska regeringen fram en plan för att dramatiskt öka landets försvarsutgifter. Från dagens 2,4% av BNP siktar man på att nå hela 3,3% år 2032. Finlands agerande är ett tydligt tecken på den nya säkerhetspolitiska verklighet som råder i vår del av världen, och det är en väckarklocka som även Sverige bör lyssna till. Det senaste svenska försvarsbeslutet, som sträcker sig till 2030, är redan otillräckligt och kommer att behöva revideras uppåt för att möta de växande hoten och för att Sverige skall kunna leva upp till sina åtaganden gentemot NATO och gentemot sina grannländer.
Det säkerhetspolitiska läget har försämrats avsevärt de senaste åren. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 markerade en brytpunkt, och kriget rasar fortfarande med oförminskad styrka. Ryssland har visat en tydlig vilja att använda militärt våld för att nå sina mål och har uttalat hot mot flera länder i sitt närområde, inklusive Sverige. Natochefen Mark Rutte har varnat för att kriget i Ukraina är närmare oss än många tror, och att ryska bomber och iranska drönare utgör ett reellt hot. Denna dystra verklighetsbeskrivning kräver handling. Det kräver att Sverige tar sitt försvar på största allvar.
I detta läge räcker det inte att enbart hålla fast vid målsättningen att nå Natos miniminivå på 2% av BNP till 2028. Finlands ambitiösa försvarsplan, liksom satsningar i länder som Polen och Tyskland, visar att våra allierade har förstått allvaret i situationen. De investerar nu kraftigt i sin försvarsförmåga för att kunna möta ett eventuellt ryskt angrepp och för att leva upp till sina åtaganden inom Nato. Tyskland har exempelvis beslutat om en omfattande upprustning och avser att placera 5000 soldater i Litauen till 2027, ett tydligt tecken på soliditet och ansvarstagande gentemot allierade.
Sverige kan och bör inte vara sämre. Som medlemmar i Nato har vi ett ansvar att bidra till alliansens kollektiva försvar, inte bara för vår egen säkerhets skull utan också för våra allierades. Ett starkt svenskt försvar är en förutsättning för stabilitet och säkerhet i Östersjöregionen. Det handlar inte bara om att uppfylla ett procentuellt mål, utan om att ha en reell förmåga att avskräcka och försvara sig mot ett eventuellt angrepp. Vi måste fråga oss: Är det nuvarande försvarsbeslutet tillräckligt för att möta den nya säkerhetspolitiska verkligheten, eller lever vi på gamla meriter och otillräckliga ambitioner?
Det handlar också om solidaritet och ansvarstagande gentemot våra allierade, inte minst gentemot våra grannländer. Ett trovärdigt svenskt försvar är en förutsättning för att vi ska kunna försvara oss och för att vi ska kunna bidra till stabilitet och säkerhet i Östersjöregionen. Att då sitta passiva och se på när våra grannar och allierade tar hotet på allvar och rustar upp är ohållbart. Sverige måste ta sitt ansvar och bidra till den gemensamma säkerheten, både för vår egen och för våra allierades skull.
Ett område där Sverige, likt övriga europeiska NATO-länder, har betydande brister är underrättelseinhämtning, övervakning och spaning. Vi är i dagsläget alltför beroende av USA:s förmåga inom dessa områden, och det kommer att ta tid att bygga upp en egen tillräcklig kapacitet. Detta är en strategisk sårbarhet som måste åtgärdas skyndsamt, men det kommer att kräva betydande investeringar. Erfarenheterna från Ukraina visar också på den moderna krigföringens förödande effekt. Att tro att Sverige på något sätt skulle vara skyddat från liknande angrepp är naivt. Vi måste vara beredda på det värsta och investera i ett försvar som kan hantera alla typer av hot, såväl konventionella som okonventionella.
Sveriges säkerhetspolitiska läge har förändrats radikalt, och det krävs en ordentlig kursändring i försvarspolitiken. Att fortsätta som förut duger inte längre. Vi behöver en bred politisk enighet kring en kraftig och långsiktig förstärkning av försvaret. Det handlar om att investera i både materiel och personal, i både kvantitet och kvalitet. Det handlar om att bygga upp en reell försvarsförmåga som kan möta dagens och morgondagens hot. Att nå 2% av BNP till 2028 är ett steg i rätt riktning, men det är inte tillräckligt. Sverige måste sikta högre, precis som Finland, och visa att vi är beredda att ta vårt ansvar för vår egen och våra allierades säkerhet. Det är en investering i vår frihet, vår demokrati och vår framtid. Låt oss inte vara sämre än våra grannar – låt oss visa att Sverige är en nation att räkna med, en nation som är beredd att försvara sig och sina värderingar.
Självklart är Statsmannen inte förvånad över bristen på satsningar på det svenska försvaret. Det är typiskt både moderater och socialdemokrater att de satsar mer på signalpolitik än realpolitik. Vill du ha det så?