En politisk jordbävning skakar Tyskland, men den borde inte förvåna någon som följt den svenska samhällsutvecklingen. En ny, tung opinionsmätning från ”Deutschlandtrend” visar att hälften av alla tyskar (50 %) känner sig otrygga på offentliga platser, gator och i kollektivtrafiken.
Det är en fördubbling på bara åtta år.
Detta är inte en slump. Det är det oundvikliga, mätbara resultatet av en politisk doktrin som har prioriterat idealism framför medborgarnas säkerhet. Nu ser vi exakt samma konsekvenser i Tyskland som vi har levt med i Sverige i åratal.
Denna mätning landar mitt i en het debatt som förbundskansler Friedrich Merz inledde när han vågade göra det otänkbara: att koppla ihop migration och allmän säkerhet. Han talade öppet om problemen med Tysklands ”Stadtbild” (stadsbild) och det uppenbara behovet av storskaliga repatrieringar.
De förutsägbara protesterna från oppositionella partier och ”civilsamhället” lät inte vänta på sig. Merz anklagades för att polarisera.
Men den nya undersökningen visar att Merz inte skapade en splittring – han beskrev verkligheten.
Det tyska folket är inte dumt. När de får frågan om vilka de viktigaste politiska problemen är, blir svaret tydligt:
- Migration (32 %)
- Ekonomin (28 %)
Medborgarna ser sambandet mellan en okontrollerad invandring, en pressad ekonomi och en kollapsande personlig trygghet.
Den svenska spegelbilden
För en svensk observatör är detta en plågsamt bekant utveckling. Precis som i Sverige försöker experter och politiska motståndare omedelbart avfärda folkets rädsla. Man hänvisar till statistik om att man ”statistiskt sett” löper större risk att utsättas för våld i hemmet.
Detta är den intellektuellt ohederliga kärnan i ”trygghetsparadoxen”.
Det är ett irrelevant försök att byta ämne. Människor känner sig inte otrygga på tåget för att de är rädda för sin make – de känner sig otrygga på grund av stölder, verbala attacker och den allmänna upplösning av det sociala kontraktet som Merz kallade ”Stadtbild”.
Sveriges egen Nationella Trygghetsundersökning (NTU) har visat samma sak i decennier. I den senaste mätningen uppgav 27 % att de känner sig otrygga när de går ut sent på kvällen i sitt eget bostadsområde. Bland kvinnor var siffran 46 %.
I årtionden har detta i Sverige avfärdats som ”upplevd” otrygghet, som om känslan var problemet, inte verkligheten.
Den politiska konsekvensen
När medborgarna känner att den styrande klassen ignorerar deras mest grundläggande problem – deras egen säkerhet – kollapsar förtroendet.
Konsekvenserna i Tyskland är nu identiska med de svenska. Efter bara sex månader vid makten har Friedrich Merz nya mittenregering (CDU/SPD) ett förtroende på katastrofala 22 %.
Vem vinner på detta? Alternative für Deutschland (AfD).
Samtidigt som förtroendet för etablissemanget rasar, är AfD nu det näst största partiet i Tyskland med 26 % av rösterna, hack i häl på det styrande CDU (27 %).
När mittenpartierna, oavsett om de är i Tyskland eller Sverige, vägrar att ta i de problem som medborgarna ser varje dag, skapar de själva det politiska vakuum som AfD och andra alternativa partier tacksamt fyller.
Den tyska mätningen är en slutgiltig dom över den idealistiska politik som förts under decennier. Tyskland har nu officiellt anlänt till den svenska verkligheten – och priset betalas, som alltid, av vanliga medborgare som inte längre känner sig trygga i sitt eget land.