Medan den kubanska befolkningen lider av brist på mediciner, mat och grundläggande förnödenheter, gömmer den kubanska militären undan miljarder dollar i företag som borde komma folket till del. Detta är den bistra verkligheten i Kuba under det kommunistiska styret, en verklighet som blottläggs i läckta dokument som ger en unik inblick i den korruption och det maktmissbruk som genomsyrar den kubanska statsapparaten.
Dokumenten, som härrör från det militärägda konglomeratet GAESA, avslöjar hur militären systematiskt har plundrat landets resurser och berikat sig själva på folkets bekostnad. GAESA, som står för Grupo de Administración Empresarial S.A., kontrollerar en betydande del av Kubas mest lönsamma sektorer, däribland turism, detaljhandel, telekommunikation och penningförsändelser från utlandet. Genom ett nätverk av företag, både på Kuba och utomlands, slussar militären undan enorma summor pengar från den kubanska ekonomin, pengar som istället borde användas för att förbättra levnadsvillkoren för den hårt prövade befolkningen.
Ett av de mest graverande exemplen på denna korruption är Gaviota, ett av GAESA:s dotterbolag som driver en stor del av landets turisthotell. Enligt de läckta dokumenten sitter Gaviota på häpnadsväckande 4,3 miljarder dollar i sina bankkonton. Denna summa är nästan 13 gånger mer än vad den kubanska regeringen säger sig behöva för att årligen köpa in de mediciner som den kubanska befolkningen är i desperat behov av. Samtidigt lider landets sjukvårdssystem av en akut brist på 70% av de nödvändiga medicinerna, vilket leder till onödigt lidande och dödsfall bland vanliga kubaner.
Denna groteska felallokering av resurser är inte en isolerad händelse. Det är ett symtom på ett genomruttet system där den kommunistiska eliten, i det här fallet förkroppsligad av militären, systematiskt berikar sig själva medan folket lämnas att klara sig bäst de kan. Trots att Kuba påstår sig vara en socialistisk stat med en centralplanerad ekonomi, visar de läckta dokumenten och den ekonomiska verkligheten på ön att det i praktiken finns två parallella ekonomier. En ekonomi för folket, som präglas av fattigdom, brist och förfall, och en annan för den militära eliten, som simmar i pengar och lever i lyx.
Den kubanska regeringens förkärlek för att skylla alla landets problem på det amerikanska handelsembargot är ihålig och motsägs av fakta. Visst har embargot en negativ inverkan på den kubanska ekonomin, men det är långt ifrån den enda, eller ens den främsta, orsaken till landets misär. Den verkligheten är att militärens korruption och vanskötsel av ekonomin har berövat den kubanska staten de resurser som krävs för att tillgodose befolkningens grundläggande behov. Byggandet av lyxhotell prioriteras konsekvent framför investeringar i sjukvård, utbildning, infrastruktur och livsmedelsförsörjning. Samtidigt har en flod av pengar från utlandet, i form av bland annat penningförsändelser och inkomster från utländska regeringar för inhyrd kubansk personal, kanaliserats direkt till militärens fickor.
Detta är det oundvikliga resultatet av en kommunistisk ideologi som i praktiken leder till totalitärt styre, brist på transparens och en total avsaknad av ansvarsutkrävande. När makten koncentreras till en liten elit, utan fria val, oberoende medier eller ett fungerande rättssystem, blir korruption och maktmissbruk oundvikliga följder. Kuba är ett tragiskt exempel på hur en ideologi som påstår sig värna om folket i själva verket leder till dess förfall och förnedring.
Den kubanska militärens agerande är inte bara omoraliskt, det är också ett svek mot det kubanska folket och mot de ideal som den kubanska revolutionen en gång påstods stå för. Det är dags att det internationella samfundet, och inte minst de som fortfarande försvarar den kubanska regimen, inser att kommunismen på Kuba har spelat ut sin roll. Den har lett till ekonomisk ruin, mänskligt lidande och en korruption som genomsyrar hela statsapparaten. Det är dags för en förändring, en förändring som sätter det kubanska folkets behov och önskningar i första rummet, och som en gång för alla gör upp med den kommunistiska diktaturens destruktiva arv. Endast genom en övergång till demokrati, marknadsekonomi och respekt för mänskliga rättigheter kan Kuba resa sig ur askan och bygga en ljusare framtid för sina medborgare.
Statsmannen konstaterar, kommunism och socialism fungerar inte heller den här gången! Självklart kommer svenska socialister och kommunister att fortsätta hävda motsatsen. Eller att Kuba inte har implementerat kommunism och socialism på rätt sätt. Och att svenska socialister skulle absolut inte göra om samma misstag som alla tidigare socialistiska samhällsexperiment.