Statsmannen tänker utanför boxen

Militäroperativ analys av en europeisk alliansoffensiv (Regimskifte i Belarus och Moldavien):
Kan Putin, så kan väl vi? Detta är en ren spekulativ artikel.

En offensiv ledd av en europeisk allians mot Belarus och Transnistrien blir i detta scenario militäroperationellt genomförbar med hög sannolikhet för framgång, under förutsättning av noggrann planering och effektivt genomförande.

• Tvåfrontsoperation: En samordnad offensiv på två fronter skulle vara den mest effektiva strategin:
  • Belarus (Huvudinsats): En kraftfull alliansstyrka, med en ledande roll för Polen och betydande bidrag från Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Sverige, Finland och andra nationer, inleder en snabb offensiv in i Belarus från Polen, Litauen och Lettland. Huvudmålet är att snabbt säkra Minsk och andra strategiska städer, samt att neutralisera den belarusiska militären. Luftlandsättningar av fallskärmsjägare och luftburna förband kan användas för att snabbt ta kontroll över viktiga områden och flygbaser. Mekaniserade förband med stridsvagnar och infanteri avancerar i bred front för att överväldiga eventuellt belarusiskt motstånd. Precisionsartilleri och flygunderstöd används för att systematiskt slå ut belarusiska militära installationer och förband.
  • Moldavien/Transnistrien (Stödinsats): En mindre men fortfarande slagkraftig alliansstyrka, potentiellt ledd av Rumänien med stöd från Frankrike, Italien och andra, genomför en operation i Moldavien med målet att stabilisera landet och eliminera de ryska styrkorna i Transnistrien. Operationen kan inledas med en snabb framryckning mot Chisinau för att säkra huvudstaden och etablera kontroll. Fokus riktas därefter mot att isolera och neutralisera de ryska och transnistriska styrkorna i Transnistrien. Amfibielandstigningar från Svarta havet kan användas för att avskärma Transnistrien från söder och förhindra förstärkningar.
• Fördelar för den europeiska alliansen:
  • Militär överlägsenhet: Den europeiska alliansen åtnjuter en överväldigande militär överlägsenhet i antal, teknologi och träningsnivå. Belarus och de begränsade ryska styrkorna i Transnistrien kan inte på allvar konkurrera med den samlade militära kraften från en sådan allians.
  • Luftrumskontroll: Alliansens flygvapen skulle snabbt uppnå fullständig luftrumskontroll över Belarus och Moldavien. Detta ger frihet att operera på marken och möjliggör effektiv precisionsbekämpning av fientliga mål.
  • Precisionsvapen: Alliansens styrkor har tillgång till ett brett spektrum av avancerade precisionsvapen, inklusive kryssningsmissiler, precisionsartilleri och laserstyrda bomber. Dessa vapen kan användas för att neutralisera viktiga militära mål med minimal risk för civila.
  • Logistik: Den europeiska alliansen har en välutvecklad logistisk infrastruktur och kapacitet att upprätthålla en långvarig militär operation i regionen.
  • Politiskt mandat: En bred europeisk allians, även utanför NATO-ramen, kan generera ett starkt politiskt mandat och öka sannolikheten för internationellt stöd, särskilt om operationen tydligt motiveras med skyddet av demokrati, regional stabilitet och motverkande av rysk aggression.
  • Motiverade styrkor: Soldater från de deltagande europeiska nationerna, som agerar utifrån en gemensam övertygelse om europeisk säkerhet och demokratiska värderingar, kan förväntas vara högt motiverade.
• Nackdelar och risker för den europeiska alliansen:
  • Ryskt svar: Även om Rysslands militära resurser är hårt pressade i Ukraina, kan Ryssland försöka svara på en intervention ledd av en europeisk allians. En storskalig militär intervention med markstyrkor är osannolik på grund av resursbrist och den europeiska militära överlägsenheten. Ryssland kan dock använda asymmetriska metoder som cyberattacker, sabotage, subversiv verksamhet och potentiellt begränsade missilangrepp mot deltagande europeiska länder. Risken för en eskalering till en bredare konflikt med Ryssland kan inte helt uteslutas, även om den bedöms vara relativt låg. Avsaknaden av en etablerad kommandostruktur som NATO kan vara en operativ utmaning.
  • Gerillakrigföring: Efter den initiala fasen av operationen kan det finnas en risk för gerillakrigföring från lojalistiska belarusiska och ryska grupper. Detta kan kräva en långvarig stabiliseringsinsats och polisiära åtgärder.
  • Civila förluster och humanitär situation: Trots alliansens styrkors försök att minimera civila förluster, kan striderna leda till civila dödsfall och en humanitär kris, särskilt i tätbebyggda områden. Hantering av flyktingströmmar och humanitära behov kommer att vara en betydande utmaning.
  • Politisk sammanhållning inom alliansen: Även inom en europeisk allians kan det finnas politiska meningsskiljaktigheter och oenighet om operationens detaljer och mål. Att upprätthålla enighet och sammanhållning inom alliansen under hela operationen kommer att vara avgörande för framgång. Beslutsprocesser inom en ad hoc-allians kan vara mer komplexa och tidskrävande än inom NATO.
  • Kostnader: En operation av denna omfattning skulle vara mycket kostsam i form av militära resurser, ekonomiskt stöd till Belarus och Moldavien efter regimskiftet, samt potentiella långsiktiga stabiliseringsinsatser.

Konsekvenser för Rysslands krigföringsförmåga i Ukraina vid ett allianslett maktövertagande i Belarus och Moldavien:

I detta scenario skulle konsekvenserna för Rysslands krigföringsförmåga i Ukraina vara förödande.

• Strategisk kollaps i norr och sydväst: Ryssland skulle förlora Belarus som en nordlig front och logistisk korridor, samt Moldavien och Transnistrien som en sydvästlig flank och potentiell operationsbas. Detta skulle innebära en närmast total kollaps av Rysslands strategiska position i Östeuropa.
• Fullständig isolering av Kaliningrad: Med både Belarus och Moldavien under kontroll av den europeiska alliansen skulle Kaliningradgarnisonen bli fullständigt isolerad från Ryssland landvägen. Det skulle bli extremt svårt och kostsamt för Ryssland att upprätthålla och försörja Kaliningrad, vilket skulle göra området militärt sett ohållbart på sikt.
• Förlust av regionalt inflytande: Förlusten av Belarus och Moldavien skulle representera en strategisk katastrof för Ryssland och Putin-regimen. Rysslands inflytande i Östeuropa skulle kraftigt reduceras, och ambitionerna att återetablera en stormaktsroll i regionen skulle få ett avgörande bakslag.
• Intern instabilitet i Ryssland: Ett sådant omfattande strategiskt misslyckande skulle kunna leda till ökad instabilitet inom Ryssland, både politiskt och ekonomiskt. Missnöjet med Putin-regimen skulle sannolikt öka, och interna maktkamper och social oro kan uppstå.
• Avgörande fördel för Ukraina: Ukraina skulle dra enorm nytta av ett allianslett maktövertagande i Belarus och Moldavien. Hotet från norr och sydväst skulle elimineras. Ukraina skulle potentiellt vinna två nya allierade och partners, och dess strategiska ställning skulle förstärkas avsevärt. Detta scenario kan i förlängningen visa sig krigsavgörande och bana vägen för en ukrainsk seger i konflikten med Ryssland.

Slutsats:

En militär intervention i Belarus och Moldavien ledd av en europeisk allians av villiga nationer för att avsätta auktoritära regimer och neutralisera ryska militära hot är militäroperationellt genomförbar och med hög sannolikhet framgångsrik år 2026, under förutsättning att det finns en stark politisk vilja, enighet inom alliansen och ett betydande resursåtagande. Den militära överlägsenheten hos en bred europeisk allians är överväldigande i förhållande till de belarusiska och ryska styrkorna i området.

De strategiska konsekvenserna för Rysslands krigföringsförmåga i Ukraina skulle vara katastrofala och potentiellt krigsavgörande. Förlusten av Belarus och Moldavien skulle innebära en strategisk kollaps för Ryssland i Östeuropa och dramatiskt försvaga dess position i kriget mot Ukraina.

Den avgörande faktorn är den politiska viljan och förmågan till enighet inom den europeiska alliansen. Om ledande europeiska nationer kan överkomma potentiella splittringar och visa beslutsamhet att agera för europeisk säkerhet och för demokratiska värderingar i sitt närområde, kan en alliansledd intervention i Belarus och Moldavien vara ett kraftfullt sätt att fundamentalt förändra den strategiska situationen i Östeuropa och bidra till en mer hållbar fred och stabilitet i regionen. En sådan insats skulle dock vara en historiskt djärv och riskfylld operation som kräver noggrann planering, omfattande resurser och en stark politisk sammanhållning inom den europeiska alliansen.

Ni får ta texten ovan som ett ”what if” scenario. FN:s säkerhetsråd skulle kunna förlamas av Storbritanniens och Frankrikes veto. Gentemot USA så skulle man nog kunna använda samma ursäkter som USA använde för det andra Irakkriget, dock med skillnaden att Europa kan peka på ett existentiellt hot på riktigt och inte teoretiska massförstörelsevapen.