En omfattande läcka av dokument, textmeddelanden och telefonavlyssningar avslöjar hur det turkiska försvarsföretaget Baykar, delägt av president Erdogans svärson, i hemlighet har levererat vapen till den sudanesiska armén, mitt under landets förödande inbördeskrig. Leveranserna, värda minst 120 miljoner dollar, inkluderade avancerade TB2-drönare och hundratals robotar. Detta sker trots att Turkiet officiellt nekar till att ge militärt stöd till någon av sidorna i konflikten.
Dokumenten visar hur en anställd på Baykar skickade videor av drönarattacker till sin chef i september 2024, kort efter att vapenleveranserna anlänt till Sudan. Attackerna riktades mot mål norr om Khartoum och utfördes av den sudanesiska armén med turkiska drönare.
Utöver Baykar pekar läckan även på kopplingar mellan ett annat turkiskt försvarsföretag, Arca Defense, och RSF-milisen, den sudanesiska arméns motståndare i konflikten. En chef på Arca Defense hade omfattande kontakter med en högt uppsatt RSF-representant som ansvarade för vapenanskaffning. Samtalen antydde diskussioner om potentiella vapenaffärer, även om Arca Defense nekar till att ha levererat vapen till RSF.
Turkiets dubbla spel och stöd till icke-demokratiska aktörer
Det framkommer i dokumenten att Turkiet, samtidigt som man officiellt positionerade sig som medlare i konflikten, i hemlighet agerade pådrivande för att sälja vapen till den sudanesiska armén. Detta väcker starka frågetecken kring Turkiets roll och agerande i Sudan. Särskilt problematiskt är det faktum att Turkiet, som är en NATO-medlem, verkar stödja en icke-demokratisk regim med avancerad vapenteknologi i en pågående konflikt.
Leveranserna av turkiska vapen till Sudan sker dessutom trots internationella sanktioner mot landet och dess försvarsindustri. Flygningar som transporterade vapnen kopplas även till ett ryskt flygbolag som är sanktionerat av USA för sin roll i ”Rysslands krigsmaskineri”. Detta indikerar att Turkiet inte bara underblåser konflikten utan också potentiellt bryter mot internationella sanktioner.
Problem och konsekvenser av vapenleveranserna
De turkiska vapenleveranserna till Sudan är problematiska av flera anledningar:
- Eskalering av konflikten: Tillförseln av avancerade vapen, som TB2-drönare, riskerar att intensifiera och förlänga inbördeskriget i Sudan, som redan beskrivs som världens värsta humanitära katastrof.
- Stöd till icke-demokratisk regim: Genom att beväpna den sudanesiska armén, som är en av de stridande parterna i konflikten och inte representerar en demokratisk utveckling, riskerar Turkiet att legitimera och stärka auktoritära krafter i regionen.
- Brott mot sanktioner: De hemliga leveranserna och användningen av sanktionerade flygbolag antyder att Turkiet är berett att ta stora risker och potentiellt bryta mot internationella regler för att främja sina egna intressen.
- Etiska implikationer för NATO-medlem: Som NATO-medlem förväntas Turkiet agera i linje med demokratiska värderingar och internationell rätt. De hemliga vapenleveranserna till Sudan kastar en mörk skugga över Turkiets åtaganden och trovärdighet inom alliansen.
Sammanfattningsvis visar avslöjandena hur Turkiet, under Erdogans ledning, aktivt utnyttjar konflikter för att främja sina egna ekonomiska och geopolitiska intressen, även om det innebär att stödja icke-demokratiska regimer och underblåsa konflikter med avancerad vapenteknologi. Detta agerande väcker allvarliga frågor om Turkiets roll som en pålitlig partner i NATO och dess ansvar i den globala vapenhandeln.