Tim Willasey-Wilseys mörka framtidsprofetia – en återkomst av Donald Trump till Vita huset – är inte bara en hypotetisk tankelek. Den är en isande kalldusch för alla som naivt klamrat sig fast vid illusionen om den eviga transatlantiska vänskapen. För Sverige, och för hela Europa, är detta en varningssignal som inte får ignoreras. Det handlar om vår överlevnad.
USA – en koloss på lerfötter?
Låt oss tala klarspråk. Trump, med sin bisarra beundran för despoter som Putin och Xi Jinping, har visat att amerikanska säkerhetsgarantier är lika mycket värda som ett löfte från en pantbank. Att tro att han skulle tveka att offra Ukraina, eller för den delen Baltikum, för en ”deal” med sina auktoritära gelikar, är att begrava huvudet i sanden.
Willasey-Wilsey jämför med rätta situationen med 1938 års misslyckade eftergiftspolitik. Men det finns en avgörande skillnad: då rustade Storbritannien i hemlighet. Idag står Europa med byxorna nere, militärt avklädda och farligt beroende av en amerikansk krigsmakt som kan vara på väg att vända oss ryggen.
Sveriges ödesval
För Sverige är detta en existentiell fråga. Vårt NATO-medlemskap, vår försvarsmateriel, vårt underrättelsesamarbete – allt hänger på en skör tråd som Trump kan klippa av med ett enda pennstreck. Att fortsätta blunda för detta är inte bara ansvarslöst, det är landsförräderi.
Vi måste sluta med det diplomatiska tassandet och kräva klartext. Eftergiftspolitiken har spelat ut sin roll. Vad som behövs är:
- Omedelbar försvarsupprustning: Försvarsanslagen måste ökas kraftigt, och det nu. Varenda krona måste investeras i modern materiel, utbildning och övning. Vi måste bygga ett försvar som kan stå emot ett angrepp, även utan amerikansk hjälp. Detta handlar inte om att välja mellan ”smör eller kanoner” utan om att välja livet framför underkastelse.
- Europeisk enighetsfront: Splittring är vår död. Sverige måste gå i spetsen för att skapa ett enat och handlingskraftigt EU, redo att försvara sina medlemmar med alla till buds stående medel. Tyskland och Frankrike måste ta ledartröjan, men Sverige får inte gömma sig bakom deras kjolar.
- Ekonomisk motståndskraft: Trumps vapen är inte bara militära, de är också ekonomiska. Vi måste minska vårt beroende av enskilda marknader och stå emot utpressning, oavsett om den kommer i form av handelstariffer eller ”erbjudanden” om mineraler. En stark ekonomi är en förutsättning för en stark försvarsmakt.
- Realism, inte önsketänkande: Vi får sluta drömma om en svunnen världsordning. USA är och förblir en viktig nation, men deras intressen och våra är inte längre automatiskt desamma. Den nya världsordningen kräver att Sverige agerar självständigt, starkt, och modigt.
Slutord: Handling, inte ord!
Willasey-Wilsey har gett oss en brutal, men nödvändig, väckarklocka. Det är dags att sluta med det diplomatiska finliret och de tomma fraserna. Europa, och Sverige, står inför ett avgörande ögonblick. Antingen rustar vi oss för en osäker framtid, eller så riskerar vi att bli en bricka i stormakternas spel. Valet är vårt, men tiden är knapp. Det är dags att agera, inte bara prata.