Det är en historisk seger för svensk exportindustri. Colombia har skrivit på för 17 Gripen E/F-plan till ett värde av närmare 40 miljarder kronor. Men låt oss inte korka upp champagnen riktigt än. Bakom handskakningarna döljer sig ett geopolitiskt minfält där Sverige riskerar att bli en bricka i en allt hätskare konflikt mellan Bogotás vänsterregering och Donald Trumps USA.
Affären är logisk på pappret, men potentiellt explosiv i verkligheten. Att Colombia väljer Saab framför USA:s erbjudande om F-16 är inte bara ett val av prestanda per krona. Det är en politisk markering.
Flykten från Washingtons koppel
Varför väljer Colombias president Gustavo Petro – en man som ligger i öppen verbal fejd med Donald Trump – att köpa svenskt? Svaret stavas suveränitet.
Att köpa amerikanska F-16 innebär att man gifter sig med Pentagon. Det innebär att ens flygvapens operativa förmåga är direkt beroende av Washingtons politiska välvilja. Med en nyckfull Trump i Vita huset, som just nu militariserar Karibien och hotar grannlandet Venezuela, är det ett beroendeförhållande som Petro vill undvika till varje pris.
Petros uttalande i samband med affären är talande: ”Vi rör oss framåt… I denna takt kommer ingen att våga hota oss, varken utifrån eller inifrån landet.”
Detta är inte bara ett budskap till knarkkarteller eller Maduro i Venezuela. Det är en signal till USA. Genom att välja Sverige och Saab söker Colombia en leverantör som historiskt sett har erbjudit ”oberoende” och teknologisk suveränitet utan de politiska kravlistor som följer med amerikanska vapen.
Den amerikanska ”dödsstöten”: Motorn
Men här kommer den realpolitiska käftsmällen som få pratar högt om i Stockholm just nu.
Gripen är ett mästerverk av svensk ingenjörskonst, men dess hjärta är amerikanskt. Motorn i Gripen E, General Electric F414, tillverkas i USA.
Detta ger Donald Trump en absolut vetorätt över affären.
Vi har sett det förut. USA har tidigare blockerat försäljning av Gripen till länder de ogillar genom att vägra exporttillstånd för motorn och andra amerikanska komponenter (radar, elektronik).
Situationen är nu upplagd för en diplomatisk kris. Vi har en situation där:
- USA (Trump) rustar för konflikt i regionen (Venezuela).
- Colombia (Petro) vägrar dansa efter USA:s pipa och kritiserar den amerikanska militära närvaron.
- Sverige försöker sälja stridsflyg till den part som USA ser som en ”besvärlig” aktör.
Är det sannolikt att Trump-administrationen kommer att godkänna exporten av sina mest avancerade jetmotorer till en regim som de ligger i ”krig” med verbalt? Det är högst tveksamt. Trump kan använda motorn som en brutal hävstång: ”Ställ in er i ledet, annars blir det inga motorer till era svenska plan.”
Sverige i kläm mellan NATO och affärerna
För den svenska regeringen och försvarsminister Pål Jonson är detta en mardröm under uppsegling. Sverige är inte längre den neutrala aktör vi en gång var. Vi är en nybliven NATO-medlem som är beroende av USA:s säkerhetsgarantier.
Om Trump bestämmer sig för att stoppa motorerna för att straffa Petro, vad ska Sverige göra? Ska vi bråka med vår viktigaste allierade för att rädda en affär med en vänsterregering i Sydamerika?
Saabs framgång i Colombia är en teknisk och kommersiell triumf. Men den vilar på en geopolitisk lögn: att man kan köpa västerländsk högteknologi och samtidigt föra en politik som går på tvärs mot USA:s intressen.
Det är mycket möjligt att bläcket på kontraktet hinner torka, men att planen blir stående på marken. För i slutändan är det inte i Linköping eller Bogotá som detta avgörs – utan i Washington.