När EU-kommissionen försöker driva igenom Chat Control – det mest omfattande övervakningsförslaget i västvärldens historia – är budskapet till medborgarna tydligt: ”Om du inte har något att dölja har du inget att frukta”. Men om denna övervakningsteknik är så säker, oskadlig och nödvändig som förespråkarna hävdar, varför kämpar EU:s maktelit och säkerhetsapparat så hårt för att själva undantas från den? Det vi ser är framväxten av en digital nomenklatura, där eliten skyddar sina egna hemligheter medan folket tvingas leva i glashus.
I debatten om Chat Control, förslaget som syftar till att skanna alla EU-medborgares privata digitala kommunikation (inklusive krypterade meddelanden) för att hitta olagligt material, finns en elefant i rummet. Samtidigt som Ylva Johansson och EU-kommissionen försäkrar allmänheten om att tekniken är ”säker” och ”inte hotar integriteten”, har det i förhandlingarna läckt uppgifter om att undantag krävs för militär, underrättelsetjänst och polis. I praktiken innebär detta att statens och maktens representanter ska ha tillgång till säkra, krypterade kanaler, medan medborgarna förvägras samma rättighet.
Det dolda priset för medborgaren
Som artiklar likt ”Registrens dolda pris” ofta påpekar, är kostnaden för övervakning inte bara monetär. Priset betalas i valutan tillit och frihet.
Om Chat Control införs skapas en infrastruktur för massövervakning som automatiskt granskar dina privata bilder, chattar och filer. Det är en omvänd bevisbörda där varje medborgare betraktas som en potentiell brottsling tills algoritmen ”friat” deras meddelande. Men för EU:s politiska och byråkratiska elit – den moderna tidens nomenklatura – verkar denna transparens inte vara lika lockande.
Hyckleriet avslöjar sanningen
Argumentet för att undanta statsapparaten och politiker från skanningen brukar vara ”nationell säkerhet”. Man menar att det vore förödande om statshemligheter, känslig diplomatisk kommunikation eller polisens utredningar läckte ut eller hamnade i orätta händer genom de bakdörrar eller ”client-side scanning”-verktyg som lagen kräver.
Här avslöjar makten sin egen lögn.
Genom att kräva undantag för sig själva erkänner de implicit två saker:
- Tekniken är inte säker. De vet att om man bygger in en funktion för att skanna krypterad trafik, skapar man en sårbarhet. En bakdörr för polisen är också en bakdörr för främmande makt, hackers och kriminella. Om det är en säkerhetsrisk för en politiker att använda Chat Control, då är det en lika stor säkerhetsrisk för en journalist, en visselblåsare, en företagsledare eller en vanlig medborgare.
- Integritet är viktigt – för dem. De förstår värdet av att kunna kommunicera utan att en algoritm (och i förlängningen en operatör) tittar över axeln. De värdesätter sina egna ”privata rum”, men är villiga att offra dina.
En digital klassfråga
Detta skapar en farlig precedens. Vi rör oss mot ett samhälle uppdelat i två digitala klasser. Den första klassen består av medborgarna, vars kommunikation är öppen för statlig insyn, där affärshemligheter och privatliv ligger blottade för algoritmernas godtycke. Den andra klassen är nomenklaturan – politiker, byråkrater, militärer och underrättelsefolk – som fortsätter att njuta av den lyx som total kryptering och privatliv innebär.
Detta påminner om historiska system där lagen gällde för folket, men inte för härskarna. I en demokrati ska lagstiftarna leva under samma villkor som de som lagstiftas. Att EU-topparna i Bryssel eller regeringstjänstemän i Stockholm ska kunna skicka ”säkra” meddelanden medan de förbjuder befolkningen att göra detsamma är inte bara hyckleri – det är en stöld av grundläggande demokratiska principer.
Slutsats
Om Chat Control är så säkert och nödvändigt som det påstås, då bör det första testet vara att installera det på telefonerna hos varje EU-kommissionär, varje riksdagsledamot och varje polischef. Låt deras privata bilder och chattar skannas av AI för att leta efter oegentligheter.
Om tanken på detta verkar absurd eller farlig för dem, då har vi svaret på varför lagen aldrig borde gälla för oss heller. Att tillåta en lagstiftning som skapar en skyddad elit och en övervakad massa är ett pris vi aldrig ska acceptera att betala.