Det nyligen offentliggjorda dokumentet rörande USA:s nationella säkerhetsstrategi för november 2025 är inte bara en justering av diplomatisk kurs; det är en ensidig uppsägning av det transatlantiska kontraktet. Genom att uttryckligen deklarera att eran då USA agerade ”Atlas” och bar världens problem på sina axlar är över, har Washington gett Europa en ofrivillig men nödvändig gåva: friheten att äntligen bli vuxen. Budskapet är att Europa inte längre är en prioriterad partner att skydda, utan en region som förväntas betala för sig själv, stå på egna ben och underordna sig amerikanska ekonomiska intressen.
Den mest omskakande aspekten av denna nya världsordning är de ekonomiska kraven. Dokumentet hänvisar till ett så kallat ”Haag-åtagande”, där NATO-länder förväntas höja sina försvarsutgifter från dagens målsättning till hela fem procent av BNP. Om de europeiska ekonomierna, trots amerikansk kritik om stagnation, är tillräckligt robusta för att bära en sådan kostnad – en summa som vida överstiger Rysslands totala militärbudget – har vi också råd att klara oss själva. Det finns ingen logik i att Europa ska betala en sådan astronomisk nota enbart för att agera vasallstat åt ett alltmer protektionistiskt USA som sätter sina egna intressen främst. Det finansiella utrymmet för en självständig supermakt existerar; det är den politiska viljan att klippa navelsträngen som saknats.
När USA nu drar tillbaka sitt kärnvapenparaply för att fokusera på sitt eget missilförsvar, den så kallade ”Golden Dome”, och betraktar Ryssland som ett regionalt problem för Europa att hantera, förändras den strategiska kalkylen i grunden. En europeisk försvarsmakt utan egen avskräckningsförmåga är en papperstiger. Att förlita sig på amerikansk välvilja när Washington uttryckligen prioriterar den västra hemisfären och rivaliteten med Kina är ett strategiskt självmord. Konsekvensen måste bli att Europa lämnar icke-spridningsavtalet. De franska och brittiska arsenalerna räcker inte för att garantera hela kontinentens säkerhet oberoende av Vita huset. Ett gemensamt europeiskt kärnvapenprogram, eller nationella program i nyckelländer, är den enda garanten för verklig suveränitet gentemot Moskva.
Denna strävan efter strategisk autonomi måste också omfatta en radikal förändring av vår försvarsindustriella politik. USA:s strategi är tydligt märkt ”Pro-American Worker” och kräver att europeiska marknader öppnas för amerikanska varor genom kontrakt med ensamrätt. Att i detta läge fortsätta köpa amerikanska vapensystem är att subventionera en konkurrent som aktivt motarbetar europeisk industri. Varje euro som spenderas på amerikansk materiel är en euro som försvagar Europas oberoende.
Europa bör därför införa ett omedelbart moratorium mot inköp av större amerikanska vapensystem. Istället för att göda det amerikanska militärindustriella komplexet, som nu enbart tjänar doktrinen ”America First”, måste Europa vända blicken mot partners som delar våra intressen av diversifiering. Dokumentet pekar ut Japan och Sydkorea som rika allierade som också pressas av USA. Det är med dessa likasinnade demokratier som Europa bör ingå djupa försvarsteknologiska samarbeten för att utveckla nästa generations stridsflyg och missilförsvar, helt utanför amerikansk kontroll.
USA:s nationella säkerhetsstrategi 2025 är ultimatumet som tvingar fram Europas födelse som en självständig geopolitisk aktör. Genom att kräva att vi betalar notan men lyder order har USA visat att den gamla alliansen är förbrukad. Svaret måste vara ett Europa som rustar för sina egna pengar, bygger sina egna vapen tillsammans med strategiska partners i Asien och ytterst garanterar sin egen existens genom en självständig kärnvapenavskräckning.