Den amerikanska armén testar just nu ett koncept som i grunden förändrar hur vi ser på militärt underhåll. Istället för att vänta veckor på leveranser av reservdelar eller nya drönare, testar amerikanska soldater mobila fabriker som kan 3D-printa, montera och skicka iväg dödliga drönare på bara några timmar. För den svenska Försvarsmakten är budskapet tydligt: Den gamla tidens logistikkedjor är för långsamma. Sverige måste skaffa sig förmågan till frontnära tillverkning – och det måste ske inom ett år.
Kriget i Ukraina har lärt oss en brutal läxa: Drönare är inte längre dyra specialverktyg, de är förbrukningsvaror – ”ammunition” som förbrukas i tusental varje månad.
I detta nya landskap blir logistiken den svagaste länken. Att frakta känsliga, färdigbyggda drönare över hav och land gör försörjningslinjerna sårbara för fientlig bekämpning. USA:s svar på detta, som nu testas under övningar i Stilla havet, är att flytta fabriken till fronten.
Från ”Just-in-Time” till ”On-Demand”
Det amerikanska konceptet bygger på portabla 3D-printingslaboratorier. Containrar fyllda med avancerade skrivare, rullar med plastfilament, kretskort och motorer kan placeras nära stridszonen.
Fördelarna är enorma:
- Logistisk robusthet: Istället för att skeppa tusen skrymmande drönare som kan gå sönder i transporten, skeppar man råmaterial som tar en bråkdel av platsen.
- Taktisk flexibilitet: Om fienden byter störsändningsteknik eller terrängen kräver en annan typ av flygkropp, behöver man inte beställa en ny modell från en fabrik på andra sidan jorden. Man laddar bara ner en ny ritning och trycker på ”print”. På några timmar har förbandet anpassat sin utrustning efter fiendens taktik.
- Omedelbar ersättning: När en drönarsvärm skjutits ner väntar man inte på nästa leverans. Man tillverkar nästa våg under natten.
Sverige har tekniken – men har vi viljan?
Sverige är i grunden en ingenjörsnation med en stolt tradition av innovation. Vi har tekniken. Vi har kunnandet inom både additiv tillverkning och drönarutveckling. Vad vi saknar är tempot.
Svensk försvarsupphandling, styrd av FMV och LOU (Lagen om offentlig upphandling), är designad för fredstid. Den är byggd för att köpa in system som ska hålla i 30 år, med utvärderingsprocesser som tar halva decennier. Men teknikutvecklingen på slagfältet sker nu i cykler om tre månader.
Att vänta på att ”rätt” drönarsystem ska upphandlas, testas och levereras 2028 är inte bara ineffektivt – det är en säkerhetsrisk.
Kravet: Införande inom 12 månader
Försvarsmakten står inför en historisk upprustning. Men mer pengar till gamla strukturer räcker inte. För att Sverige ska kunna hävda sig på ett modernt slagfält, där ”mass production” möter ”precision warfare”, måste vi anamma frontnära tillverkning.
Slutsatsen är oundviklig: Sverige har inte råd att vänta.
- Skaffa förmågan nu: Försvarsmakten bör omedelbart, inom loppet av 12 månader, upprätta försöksförband med mobila 3D-printingsenheter integrerade i underhållsbataljonerna.
- Köp råvaran, inte bara slutprodukten: Lagerhållning måste skifta fokus från färdiga reservdelar till råmaterial och generiska komponenter (motorer, batterier, styrenheter) som kan kombineras på oändliga sätt.
- Släpp kreativiteten fri: Ge våra värnpliktiga och officerare verktygen att lösa problem på plats. Om en soldat i fält kan designa och printa en fästanordning eller en spaningsdrönare som löser uppgiften, har vi vunnit en taktisk fördel som ingen centralstyrd upphandling kan matcha.
Om USA kan printa vapen i en container i Stilla havet, måste Sverige kunna göra det i en skogsdunge i Norrbotten. Tekniken finns. Hotet är verkligt. Tiden för utredningar är förbi.