I en djuplodande analys i Washington Post den 17 december 2025 punkterar krigsveteranen Yevhenii Malik det narrativ som under hösten dominerat både ryska kanaler och delar av västerländsk media: bilden av en oundviklig rysk seger. Malik menar att vi måste skilja på taktiska markvinningar och strategisk relevans – och att verkligheten på marken talar ett helt annat språk än Kremls propagandamaskin.
För en seriös betraktare av världspolitiken är det lätt att dras med i de dagliga rubrikerna om frontförflyttningar. Men som jag ofta betonat kräver en korrekt analys att man blickar bortom kartornas färgskiftningar och istället granskar de bakomliggande resurserna och de strategiska målen. Maliks artikel fungerar här som en nödvändig korrigering av den rådande pessimism som präglat debatten.
Taktik utan strategi
Maliks huvudtes är att Rysslands framryckningar under 2025 har skett till ett pris som saknar militär logik. Ryssland har visserligen tagit territorium, men Malik understryker att det rör sig om tömda byar, åkerholmar och förstörda industriområden utan logistiskt eller politiskt värde.
Under 2025 har den ryska krigsmakten misslyckats med att inta en enda medelstor eller stor stad. Inga kritiska transportnav har säkrats. Det vi ser är en rysk krigföring som byter tusentals soldaters liv mot rader av träd. Ur ett strategiskt perspektiv är detta inte en framgångsrik offensiv, utan en förlängd utmattningsprocess där anfallaren förblöder snabbare än försvararen.
Narrativet som vapen
Varför framställs då kriget som om Ukraina vore nära en kollaps? Malik pekar på en orkestrerad kampanj från Kreml för att dölja sina egna katastrofala förluster. Genom att blåsa upp obetydliga taktiska vinster till ”strategiska genombrott” hoppas Putin påverka beslutsfattare i väst att ge upp stödet till Ukraina.
Detta är en viktig lärdom för svenska debattörer. I en tid där seriösa röster betonar försvaret som statens kärnuppgift, måste vår analys av hotbilden vila på kalla fakta. Om vi låter oss luras av motståndarens narrativ riskerar vi att fatta säkerhetspolitiska beslut på felaktiga grunder.
Implikationer för Europa och Sverige
För svensk del innebär Maliks analys två saker:
- Uthållighet är nyckeln: Om den ryska offensiven i själva verket är ett tecken på desperation snarare än styrka, är västs materiella stöd mer kritiskt än någonsin. Att svikta nu vore att ge rysk desinformation segern på walk-over.
- Realism framför pessimism: Vi måste sluta se Ryssland som en ostoppbar ångvält. Malik visar att den ryska björnen är svårt sargad, både ekonomiskt och demografiskt.
Slutsats
Yevhenii Malik påminner oss om att krig inte avgörs av vem som pratar högst, utan av vem som har den industriella och personella uthålligheten. För mig är slutsatsen tydlig: En realistisk utrikespolitik kräver att vi ser sanningen i vitögat, även när den döljs bakom rökridåer av krigspropaganda. Ukraina håller linjen i de strategiskt viktiga urbana centra – och Ryssland betalar ett pris som ingen stat i längden kan bära.