Efter år av systematiska ryska angrepp mot det ukrainska energinätet ser vi nu ett tydligt skifte i krigets geografi. Rapporterna från Belgorod om omfattande strömavbrott och utslagna värmeverk efter ukrainska drönarattacker markerar början på en ny, reciprok strategi. Frågan är inte längre om Ukraina kan slå tillbaka, utan hur den ryska civilbefolkningens moral påverkas när krigets realiteter flyttar in i deras egna vardagsrum.
ANALYS – Under vintern 2026 har kriget i Ukraina nått en punkt av ”strategisk reciprocitet”. Enligt färska uppgifter från bland annat Washington Post har ukrainska fjärrstridsmedel nu med kirurgisk precision börjat rikta in sig på ryska transformatorstationer och kraftvärmeverk, särskilt i gränsregioner som Belgorod.
För den ryska civilbefolkningen, som länge kunnat betrakta kriget som en avlägsen TV-produktion, innebär de mörka och kalla lägenheterna en brutal chock. Strategin från Kievs sida tycks vara dubbel: att tvinga fram en rysk omfördelning av luftförsvarssystem från fronten till inlandet, och att bryta ner det sociala kontraktet mellan Kreml och folket.
Den psykologiska frontlinjen
I rysk krigspropaganda har ”den speciella militäroperationen” sålts in som en begränsad insats som inte ska störa den ryska vardagen. När värmen försvinner i ryska städer mitt under den smällkalla vintern krackelerar denna bild.
Psykologiskt skapar detta en känsla av sårbarhet. Om den ryska staten inte kan garantera grundläggande tjänster som el och värme – trots landets enorma energiresurser – undermineras förtroendet för den militära ledningen. Ukraina spelar här på en rysk rädsla för intern instabilitet. Genom att spegla de umbäranden som ukrainare utstått sedan 2022, hoppas Kiev att opinionen i Ryssland ska skifta från passivt stöd till ett krav på krigsslut.
Logistik och moral
Att slå mot kraftnät är inte bara en moralisk fråga. Det ryska järnvägsnätet, som är ryggraden i den militära logistiken, är tungt elektrifierat. Genom att mörklägga regioner som Belgorod bromsar Ukraina samtidigt flödet av ammunition och förstärkningar till fronten. Men det är den mänskliga faktorn – ilskan hos en frusen befolkning – som utgör det största hotet mot Putins långsiktiga krigsstrategi.
Folkrättslig analys: Är anfall mot kraftverk lagliga?
Att rikta in sig på ett lands energiinfrastruktur är ett av de mest omdiskuterade områdena inom internationell humanitär rätt (IHL), ofta kallad krigets lagar. Här följer en analys av de handlingar som beskrivs i artikeln:
1. Distinktionsprincipen
Enligt tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna måste anfall strikt begränsas till militära mål. Civila objekt får inte angripas.
- Analys: Kraftverk betraktas ofta som ”dual-use”-objekt (objekt med dubbel användning). De levererar el till både civila hem och till militära högkvarter, vapenfabriker och logistiksystem. För att ett kraftverk ska vara ett lagligt mål måste dess förstörelse ge en ”konkret och direkt militär fördel”. Om det ukrainska målet enbart är att terrorisera civilbefolkningen eller sänka deras moral genom att frysa ut dem, är det ett brott mot folkrätten.
2. Proportionalitetsprincipen
Även om ett kraftverk har militär betydelse, får ett anfall inte genomföras om de förväntade civila skadorna (t.ex. dödsfall på grund av kyla eller att sjukhus slutar fungera) är orimligt stora i förhållande till den militära nyttan.
- Analys: Att slå ut värmen för tusentals civila mitt i vintern balanserar på en knivsegg. Om syftet är att stoppa militära tågtransporter kan det anses proportionerligt, men om följden blir en humanitär katastrof bland civila kan det klassas som ett krigsbrott.
3. Repressalier (Gengäld)
En vanlig missuppfattning är att ”eftersom Ryssland bombade våra kraftverk har vi rätt att bomba deras”. Folkrätten erkänner i princip inte negativa repressalier mot civilbefolkning eller civila objekt.
- Analys: Ett folkrättsbrott från ena sidan rättfärdigar aldrig ett identiskt brott från den andra. Ukraina måste alltså kunna bevisa att varje specifikt mål i Ryssland har en direkt betydelse för den ryska krigsmaskinen för att hålla sig inom lagens råmärken.
4. Kollektiv bestraffning
Att medvetet utsätta en civilbefolkning för lidande som hämnd eller för att påverka politiska beslut faller under kategorin kollektiv bestraffning, vilket är förbjudet enligt den fjärde Genèvekonventionen.
Ukrainas strategi att attackera rysk infrastruktur kan försvaras juridiskt så länge de kan påvisa att målen är kritiska för rysk militär logistik (som järnvägen i Belgorod). Men gränsdragningen mot olaglig krigföring är hårfin, och den politiska risken är att Ukraina tappar det moraliska övertaget i västvärldens ögon om de ryska civila lidandena blir för omfattande.