I den digitala tidsåldern är statens territoriella suveränitet inte längre bara en fråga om fysiska gränser, utan om kontrollen över de bitar och bytes som definierar vårt land. Den senaste tidens granskning av Lantmäteriet blottlägger en sårbarhet som går till kärnan av statsmannens främsta uppdrag: att skydda medborgarnas och nationens mest fundamentala tillgångar.
Under februari 2026 har debatten kring Lantmäteriets hantering av sekretessbelagda uppgifter nått sin kulmen. Den statliga utredning som nu ligger på regeringens bord tecknar en bild av en myndighet som slitits mellan två oförenliga uppdrag: att vara en modern, serviceinriktad digital aktör och att samtidigt fungera som garant för rikets säkerhetskänsliga geodata.
Informationssäkerhet som nationell stabilitet
För en utomstående kan fastighetsregister och höjddata framstå som torra administrativa uppgifter. För en fientlig aktör är samma data en ritning över nationens sårbarheter. Genom att kombinera detaljerad geografisk information med logistiska flöden kan en motståndare med kirurgisk precision identifiera svaga punkter i vår infrastruktur – från elnät och vattenförsörjning till skyddsobjekt och beredskapslager.
Fallet med Lantmäteriet visar att den tekniska utvecklingen har sprungit ifrån den juridiska och organisatoriska mognaden. När myndigheten tvingats hantera enorma mängder data i molntjänster och genom underleverantörer, har den klassiska tjänstemannakontrollen försvagats. Det är en påminnelse om att digitalisering utan säkerhetsskydd inte är effektivisering – det är en strategisk risk.
Från myndighetsstyrning till strategiskt ledarskap
Krisen vid Lantmäteriet är inte en isolerad händelse utan ett systemfel som kräver åtgärder. Det handlar om tre avgörande skiften:
- Säkerhet som primär designprincip: Informationssäkerhet kan inte längre vara en eftertanke eller en bilaga i en upphandling. Det måste vara fundamentet i all offentlig it-utveckling.
- Suverän kontroll över kritisk data: Staten måste definiera vilken information som är så pass känslig att den aldrig får lämna nationell kontroll eller hanteras av aktörer utanför svensk jurisdiktion.
- Tjänstemannaansvaret i den digitala miljön: Vi behöver tydliggöra vem som bär det moraliska och juridiska ansvaret när algoritmer eller osäkra system läcker nationella hemligheter.
Vägen framåt
Ledarskap innebär att kunna förutse hot innan de blir rubriker. För de politiska beslutsfattarna innebär utredningen om Lantmäteriet en möjlighet att genomföra en genomgripande sanering av statens digitala infrastruktur. Det räcker inte att ”lappa och laga” i enskilda myndigheter; det krävs en sammanhållen strategi för nationell datasäkerhet.
Sverige kan inte vara ett land som är världsledande på digital innovation men sist på bollen när det gäller att skydda frukterna av denna innovation. Att värna Lantmäteriets register är i förlängningen att värna tilliten till staten. Om medborgarna inte kan lita på att staten skyddar kartan över deras eget land, vad kan de då lita på?
Medborgerlig Samling har antagit politik, där alla myndigheters säkerhetschefer och säkerhetsorganisationer ska komma från Säkerhetspolisen eller motsvarande funktion. Det skulle innebära att säkerhetschefer i myndigheter inte behöver vara beroende av generaldirektörer och myndighetschefer godtycke, utan endast vara lojala mot sin uppgift, nämligen att skydda det som är skyddsvärt i Sverige.