Det är inte helt ovanligt att det finns en korrelation mellan godhetsapostlar och journalister, kändisar (som skatteplanerar), politiker och andra som inte riktigt förstår hur samhället fungerar, på riktigt.
Dessa godhetsapostlar har medverkat till att införa det som populärt kallas för åsiktskorridoren. Teorin är att de som har stått för sagda korridor de facto har stigmatiserat allt och alla utanför korridoren.
Problemet med åsiktskorridoren är att man är oärlig, när man håller sig inom korridoren. Det är faktiskt så att politik bör baseras på fakta, inte på känslor och tyckande. Ärlighet är väl en svensk egenskap, tycker vi inte det? Och varför är vi då oärliga, i åsiktskorridorens namn?
Jag ska presentera lite fakta, som ni får fundera på.
1. Många som kommer hit till Sverige är INTE flyktingar med asylskäl.
2. De som kommer hit kostar mycket pengar för kommunerna.
3. De som kommer hit kommer aldrig som grupp bära sina kostnader.
4. Många som kommer hit ljuger för att öka sina chanser att stanna.
5. Nya Socialdemokraternas lagar är lika hårda eller hårdare än gamla Sverigedemokraternas.
6. Fakta är fel för vissa politiker, om man inte gillar budbäraren.
Så jag ställer några retoriska frågor.
1. Hur mycket kommunalskatt tål svensken?
2. Hur mycket försämrad service tål svensken?
3. När börjar debatten lämna åsiktskorridoren till förmån för ärliga fakta?
Den som kan svara på ovanstående frågor kan sannolikt bli en valvinnare 2018.
Jag tror fortfarande på en (s)+(m) regering 2018 och sen en (sd) 2022, när folket tröttnat på 40%-ig kommunalskatt och sämre vård, skola och omsorg.
Svensken röstar till stor del efter plånboken och den samhällsservice som man förväntar sig.
Alea jacta est.