En betydande maktförskjutning håller på att ske i Afrika. Frankrike, som länge haft ett starkt inflytande i sina forna kolonier, tvingas nu till reträtt. År av militära interventioner och politiskt spel i länder som Mali, Burkina Faso och Niger har inte gett önskat resultat. Istället har en våg av militärkupper och växande antifranska stämningar sköljt över kontinenten. I kölvattnet av denna utveckling träder nu andra stormakter fram, och USA ses av många som en potentiell ersättare till den tidigare kolonialmakten.
Frankrikes närvaro i Afrika har alltid varit omstridd. De militära insatserna, med ”Operation Barkhane” i Sahel-regionen som det mest framträdande exemplet, har haft svårt att stävja terrorismen och har dessutom anklagats för att vara nyliberalistiska och bidra till instabilitet. På senare tid har missnöjet kokat över i flera länder. Militärkupper har avsatt de sittande regeringarna, och de nya ledarna har tydligt visat att de inte är intresserade av att fortsätta den nära relationen med Frankrike. Istället har de vänt sig till Ryssland, som gärna erbjuder säkerhetssamarbete utan att ställa samma politiska krav som västvärlden.
Flera faktorer ligger bakom denna dramatiska förändring. En utbredd misstro mot Frankrike har vuxit fram, underblåst av anklagelser om fortsatt nyliberalistiskt inflytande och stöd till korrupta regimer. Militärkupperna har banat väg för nya ledare som är mer benägna att bryta med det förflutna. Samtidigt har Ryssland varit snabba att utnyttja situationen. Genom att erbjuda militärt stöd, bland annat via den ökända Wagnergruppen, har Ryssland stärkt sin position på kontinenten på Frankrikes bekostnad. De misslyckade franska militärinsatserna har också ifrågasatts, och många undrar om de verkligen har varit värda sitt pris.
I detta skifte ser många bedömare att USA har en möjlighet att träda fram. Med en redan etablerad militär närvaro genom AFRICOM och en uttalad oro över Rysslands växande inflytande, kan USA komma att spela en allt viktigare roll i regionen. Sahel-regionens strategiska betydelse, med rika naturtillgångar och som en potentiell bas för terrorister, gör att USA har starka incitament att engagera sig. Ett ökat amerikanskt engagemang skulle kunna motverka Rysslands frammarsch och bidra till stabilitet och utveckling.
Men vägen framåt är inte utan hinder. För att lyckas måste USA dra lärdom av Frankrikes misstag. Att undvika anklagelser om nyliberalism och att vinna lokalbefolkningens förtroende genom att visa respekt för afrikanska länders suveränitet är avgörande. Det handlar om att hitta en balans mellan militära och civila insatser, och att fokusera på långsiktig hållbar utveckling och god samhällsstyrning.
Frankrikes tillbakadragande från Afrika markerar slutet på en era och öppnar upp för nya maktkonstellationer. Hur USA väljer att agera i detta tomrum kommer att få stor betydelse för regionens framtid. Det handlar om att bygga partnerskap baserade på ömsesidig respekt och att stödja afrikanska lösningar på afrikanska problem. En ny era i relationerna mellan Afrika och omvärlden kan vara på väg att ta sin början, och USA:s roll i denna förändring återstår att se.
Statsmannen anser att vi i Europa borde vara mer intresserade av Afrika, på grund av dess närhet till oss i Europa och hur migrantströmmarna påverkar oss. Självklart ska vi verka för att länderna i Afrika blir funktionella demokratier i framtiden.