Den oväntade uppenbarelsen av ett nytt kinesiskt stridsflygplan, preliminärt benämnt J-36, har potential att påverka maktbalansen mellan USA och Kina i Sydkinesiska sjön och kan få betydande konsekvenser i händelse av en framtida konflikt. Flygplanets unika design, med en smygande, stjärtlös konfiguration och en uppskattad storlek jämförbar med eller större än J-20, indikerar en satsning på lång räckvidd, uthållighet och avancerad smygteknik. Dessa egenskaper, om de realiseras fullt ut, skulle kunna ge Kina en avsevärd fördel i regionen.
Sydkinesiska sjön är en strategiskt viktig vattenväg, och Kinas territoriella anspråk där har lett till ökade spänningar med USA och dess allierade. Ett stridsflygplan som J-36, med förmåga att operera över långa avstånd och förbli oupptäckt närmare motståndarens styrkor, skulle kunna utmana USA:s dominans i luftrummet över regionen. Det skulle kunna hota amerikanska tankflygplan, transportflygplan och spaningsflygplan, samt sjöstridskrafter och framskjutna baser på allierade territorier. Dessutom skulle J-36, i sin roll som en framskjuten sensorplattform, kunna utgöra ett betydande hot mot fientliga stridsflygplan och fartyg. Förmågan att leda drönarsvärmar skulle ytterligare förstärka dess effektivitet och överlevnadsförmåga.
Det är dock viktigt att understryka att mycket om J-36:s förmåga fortfarande är okänt. Dess smygegenskaper, vapenlast, sensorer och nätverkskapacitet är ännu inte bekräftade. Kinas förmåga att producera avancerade flygplan i stor skala har historiskt sett varit en utmaning, och det är osäkert om J-36 kommer att undgå liknande problem. En svag punkt i kinesisk flygindustri har länge varit utvecklingen av avancerade jetmotorer. J-36:s prestanda kommer att vara starkt beroende av motorernas kraft och tillförlitlighet. Om flygplanet, som det spekuleras, är utrustat med tre WS-10C-motorer, kan det indikera att Kina fortfarande kämpar med att utveckla en motor som är tillräckligt kraftfull för att driva ett så stort och tungt flygplan på ett optimalt sätt. Om Kina inte lyckas utveckla och producera en kraftfull och pålitlig motor specifikt för flygplanet, kan det i hög grad komma att begränsa J-36:s prestanda. Det är också möjligt att man förlitar sig på beprövade motorer under utvecklingsarbetet, för att sedan implementera den slutgiltiga motorn i framtida uppgraderingar av flygplanstypen.
Vidare är det oklart hur effektivt J-36:s stjärtlösa design kommer att vara i praktiken. Även om en stjärtlös konfiguration kan erbjuda fördelar i form av smygförmåga och aerodynamisk effektivitet, kan den också medföra utmaningar när det gäller manövrerbarhet, särskilt i låga hastigheter och vid hög anfallsvinkel, om den inte har motorer med dragkraftsvektorering. Det återstår att se hur kinesiska ingenjörer har löst dessa utmaningar, och hur J-36 skulle prestera i en luftstridssituation mot mer konventionella stridsflygplan.
Trots dessa osäkerhetsfaktorer är J-36:s blotta existens en tydlig signal om Kinas ambitioner att utmana USA:s militära dominans i Sydkinesiska sjön och i Stilla havet i stort. Flygplanet representerar ett betydande steg framåt i Kinas strävan efter ett regionalt, och potentiellt globalt, luftherravälde. Även om J-36 inte skulle leva upp till alla förväntningar, kommer den teknologiska utvecklingen och de strategiska ambitioner som ligger bakom dess tillkomst att fortsätta påverka maktbalansen i regionen. USA och dess allierade kommer att behöva anpassa sina strategier och förmågor för att möta denna nya utmaning. Det handlar inte bara om att utveckla egna avancerade stridsflygplan, utan också om att stärka luftförsvaret, förbättra förmågan till elektronisk krigföring och utveckla nya koncept för att operera i en miljö där smygteknik och lång räckvidd är avgörande. J-36 är en påminnelse om att den globala säkerhetsordningen är i snabb förändring och att Kinas militära modernisering utgör en allt större utmaning mot västerländskt inflytande i Asien och Stilla havet.
Det fanns ju en snubbe i historien, Adolf, som trodde på ”wunderwaffe” för att besegra sin fiende. Frågan är om Kina inte är på väg åt samma håll, dvs. förlita sig på exotiska vapen för att besegra sin potentiella fiende. Samtidigt så slösar man bort sina resurser på något som inte kommer att vara realiserbart. Jag hoppas så klart att kineserna misslyckas gruvligen och fokuserar på fel saker.