Det märkliga är att begreppet olycka är något som brukar etikettera en händelse där det inte fanns någon form av uppsåt. Men det är kanske också så att Åsa och Gustav tänker att all form av islamistisk terrorism är olyckor och inte en del av en systematisk kampanj mot den icke-muslimska världen. Ja, det är sant att islamisterna är delvis fragmenterade och inte samordnade när det gäller sin kampanj mot Europa, men det gör dem inte mindre farliga för det.
Så det vore intressant att fråga Åsa om Charlie Hebdo-dåden, Parisdådet och Brysseldådet är någon form av olyckor? Fast egentligen har väl Åsa rätt egentligen. För det är olyckligt för Miljöpartiets berättelse om sakernas tillstånd att islam visar sitt riktiga ansikte från tid till annan i form av ”olyckor”, eller som vi vanliga människor skulle kalla det. Nämligen terrordåd som har varit genomförda med uppsåt mot terrorismens offer.
Vi ser också att Turkiet har börjat lämna Atatürks tradition genom att vara en sekulär nation, genom att hävda att Kaplans avgång framtvingades av anti-turkiska krafter. Det syns för övrigt i Erdogans utpressning gentemot EU, genom sitt flyktingavtal.
Så frågan är, hur undviker vi framtida olyckor? Antagligen genom att ge de som finansierar terrorismen något konkret att fundera på. Kanske till och med incitament till att motverka muslimsk terrorism? Läs gärna mitt oanständiga förslag.
Sen har inte bara Åsa otur i sina olyckliga uttalanden. Gustav är minst lika olycksbenägen som Åsa.
Skolministern Gustav, 32 år gammal, har jobbat med Kaplan i 20 år. Fantastiskt.
Miljöpartiet är inte en olycka, det är en seriekrock som återkommer med alldeles för stor regebundenhet.
Tycker även Breivikolyckan var tragisk.