Transportstyrelsens rapport (TSV 2020-8962) om alkohol, narkotika och läkemedel i trafiken, och dess påverkan på körkortsinnehav, är en djupt bristfällig och i grunden ovetenskaplig inlaga som riskerar att leda till godtyckliga och rättsosäkra beslut. Rapporten, som syftar till att ligga till grund för framtida regeländringar, misslyckas på flera punkter med att leva upp till grundläggande krav på vetenskaplighet och saklighet.
1. Särkrav Utan Stöd i EU-rätten:
Rapporten medger själv att den innehåller ”särkrav”, det vill säga strängare krav än vad som anges i EU:s körkortsdirektiv (2006/126/EG). Att en missbruksdiagnos (av alkohol) utgör hinder för körkortsinnehav är ett sådant särkrav. Körkortsdirektivet talar om ”beroende”, inte ”missbruk”. Detta är inte en semantisk skillnad.
- Motargument: Diagnosmanualen DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition), som ersatt DSM-IV, har slopat den skarpa distinktionen mellan missbruk och beroende och infört begreppet ”substansbrukssyndrom” med olika svårighetsgrader (mild, måttlig, svår). Att fortsätta hänvisa till föråldrade diagnosbegrepp (missbruk) riskerar att diskriminera individer som, enligt modern vetenskap, kan ha en mildare problematik som inte nödvändigtvis utgör en trafiksäkerhetsrisk.
2. Godtycklig Tolkning av ”Avhållsamhet”:
Rapporten medger att körkortsdirektivet inte definierar ”avhållsamhet” eller hur lång avhållsamhetsperiod som krävs. Ändå hävdar Transportstyrelsen att det finns ”utrymme” att reglera detta. Denna ”tolkning” öppnar för godtycke och bristande förutsebarhet.
- Motargument: Principen om legalitet, en grundläggande rättssäkerhetsprincip, kräver att ingripanden mot enskilda har tydligt stöd i lag (Regeringsformen 1 kap. 1 §). Att Transportstyrelsen ”tolkar” sig fram till en rätt att ställa långtgående krav utan tydligt stöd i körkortsdirektivet eller svensk lag är oacceptabelt. Det finns ingen vetenskaplig konsensus kring exakt hur lång avhållsamhetsperiod som krävs för att säkerställa trafiksäkerhet, och olika länder har olika regler (se Transportstyrelsens egen jämförelse i Bilaga 4).
3. Ovetenskapligt om Provtagning:
Rapporten föreslår att ersätta biomarkören GT med PEth. Även om PEth är en känsligare markör för alkoholkonsumtion, är det problematiskt att ensidigt fokusera på biomarkörer.
- Motargument: Enbart biomarkörer ger ingen helhetsbild av en persons hälsotillstånd eller förmåga att köra säkert. En person kan ha låga PEth-värden men ändå ha en problematisk relation till alkohol som påverkar omdömet. Att fokusera på enskilda biomarkörer riskerar att leda till en förenklad och felaktig bild av individens lämplighet som förare. Forskning visar att psykologiska och sociala faktorer är minst lika viktiga att beakta (Miller, P. M. (2013). Principles of Addiction).
4. Stigmatiserande Begrepp:
Rapporten använder genomgående begreppet ”missbruk”, trots att detta begrepp är föråldrat och stigmatiserande. Socialstyrelsen rekommenderar att begreppet undviks (Socialstyrelsens termbank).
- Motargument: Att Transportstyrelsen, en myndighet som ska fatta beslut som påverkar enskildas liv, använder ett stigmatiserande språk är oacceptabelt och riskerar att förstärka fördomar och diskriminering.
5. Bristande Konsekvensanalys:
Rapporten medger att de föreslagna ändringarna inte har konsekvensutretts enligt förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Detta är en allvarlig brist.
- Motargument: Utan en ordentlig konsekvensanalys är det omöjligt att veta vilka effekter de föreslagna ändringarna kommer att få för enskilda individer, hälso- och sjukvården och samhället i stort. Att föreslå långtgående ändringar utan att utreda konsekvenserna är oansvarigt.
Slutsats:
Transportstyrelsens rapport är en bristfällig grund för framtida regeländringar. Den innehåller ovetenskapliga tolkningar, godtyckliga krav, stigmatiserande begrepp och saknar en ordentlig konsekvensanalys. Rapporten riskerar att leda till rättsosäkra och godtyckliga beslut som drabbar enskilda individer hårt. Innan några regeländringar genomförs måste en ny, vetenskapligt grundad och rättssäker utredning genomföras.
Statsmannen kan självklart inte stå bakom det faktum att en myndighet ska på så lösa grunder förneka körkort. Det här är en form av myndighetsaktivism som är helt verklighetsfrämmande i ett rättssamhälle!