Nu har Svenska Dagbladet (oberoende liberal?) grävt fram att en kristdemokratisk politiker som är riksdagskandidat och tycker att homosexualitet är en synd. Vilket inte är en revolutionerande åsikt hos en pingstpastor, Tommy Dahlman, som det handlar om. Ställ frågan till en imam eller en troende muslim och sannolikt tycker de likadant som pingstpastorn, nämligen att homosexualitet är en synd.
Än sen då? Behöver jag bry mig om en pingstpastor som läser sagor i Bibeln och tror på dem och därmed drar slutsatsen att homosexualitet är en synd? Absolut inte. För religion är sagor. Och vuxna som tror på sagor om efterlivet får väl göra det, så länge som det inte drabbar någon i det riktiga livet, dvs. här och nu. Det finns inget i artikeln som antyder att Tommy Dahlman skulle vilja särbehandla homosexuella i Sverige.
Alltså, tidningen SvD skriver en icke-nyhet om om en kristen person som tror att homosexuella hamnar i sagovärldens ”helvete” om de fortsätter vara homosexuella.
Wow, det måste vara höjden av journalistik. I princip alla religioner fördömer homosexualitet. Men spelar det någon roll om vad en saga tycker om homosexualitet? Nej, det gör det faktiskt inte.
Det som är intressant är att kristendomen har reformerats och utvecklats så långt att många kristna inriktningar inte ser homosexualitet som något problematiskt att förhålla sig till. Ja, självfallet finns det dogmatiska kristna tolkningar också, men det finns en acceptans för homosexualitet inom den kristna kultursfären i allmänhet och i Sverige i synnerhet.
Nu skulle det förstås vara intressantare om SvD frågade andra religionsföreträdare om hur homosexuella skulle behandlas, inte i efterlivet, utan nu idag i det levande livet. Men jag tror inte att man vill väcka frågor som ger svar som inte passar i dagens diskurs.
Och om SvD hade varit journalistiska, så borde de ha
ställt frågan till pastorn om homosexualitet borde förbjudas. Det hade
ju faktiskt varit en relevant fråga. Inte om pastorn trodde på ett
straff i en sagovärld. Och när man ändå är i farten, så skulle man
kanske fråga framförallt
riksdagsledamöter om vad de tycker om homosexualitet?
Själv som icke troende och ateist säger jag bara på enklaste sätt; ”All sexualitet mellan vuxna människor som sker av fri vilja och önskan är acceptabel.” Dock med den lilla begränsningen att den ska inte utövas på offentlig plats på ett sådant sätt att den kan förarga allmänheten.
Ungefär så tycker jag.
För övrigt, de flesta homosexuella som jag känner är alldeles för intelligenta för att tro på religiösa sagor. De är ateister eller möjligen agnostiker och tror därmed inte på några straff efter döden för sin sexualitet.