Därmed har kombinationen av en starkare möjlig Allians och ett svagare S och MP lett till Jimmie Åkessons utsträckta hand, där han lovar att förutsatt att nya moderaterna håller vid deras nuvarande deklarerade invandringspolitik, så kommer SD att stötta en alliansbudget, i praktiken alltså att man ska skapa en regeringskris för nuvarande S&MP regeringen. Därmed får man en alliansregering, där SD stöttar den nya regeringen.
Notera nu hur skickligt SD-förslaget är. De lovar alltså att rösta för en alliansbudget. Men de kommer INTE att medverka till budgeten, dvs. i praktiken slipper de ta ansvar för utfallet av alliansbudgeten.
Så man får en restriktiv invandringspolitik, men slipper ta ansvar för sådant som utfallet av Reinfeldtdoktrinens invandring, alliansregeringens migrationsöverenskommelse med MP och framförallt, så slipper man ta ekonomiskt och politiskt ansvar för de förödande utfall av asylströmmen som har kommit 2014 och framåt.
Så vad händer vid ordinarie val 2018?
Jo, en alliansregering kommer fortfarande att få leva med det ekonomiska och politiska utfallet från tidigare allians- och (S)(MP)-regeringar och kommer sannolikt inte att presentera budgetar i balans, eftersom sannolikt kommer inte en alliansbudget att göra något åt de reella problemen kopplade till invandrings- och asylpolitiken. Alltså kommer vård, skola, omsorg och andra offentliga tjänster att få stryka på foten för de kostnader som kommer i framtiden. Systemtrögheten gör dock att utfallet kommer först 2017-2018, alltså de budgetperioder som väljarna kommer att minnas inför valet 2018.
AKB är också väldigt tydlig i sitt avståndstagande till att ta in SD i en alliansregering. Det medför att i praktiken, så ger AKB ansvarsfrihet för SD när det gäller en alliansregerings budget, även om SD röstar för den. SD kommer bara att hävda att man hade en allians- eller S&MP budget att rösta på och att man valde det minst onda.
Men i praktiken kommer både S&MP och alliansen att få bära hundhuvudet för budgetutfallen 2017-2018, då dessa utfall är ett resultat av tidigare alliansregeringars och S&MP regeringars budgetar.
Då blir alternativet 2018 en Allians som är en version av SD-light och kanske ett ännu striktare SD, som dessutom kan svära sig fria från både S&MP och alliansregeringens politik, som enligt SD då var alldeles för överoptimistisk.
Som jag ser det, så finns det bara ett sätt för Alliansen att hantera det svaga regeringsunderlaget idag. Nämligen att låta utfallet av politiken 2014-2018 få verka ut och låta ansvaret hamna tydligt på S&MP regeringen. Därmed kan man sannolikt driva ner S till under 20%-strecket. MP har bara kvar sina religiösa kärnväljare. Och då kan Alliansen växa. Pragmatiska S-väljare kan nog tänka sig att rösta på M, FP och C. Dock måste AKB hantera Centerpartiets ultraliberala hållning. KD, om de är kvar i riksdagen kan bli Alliansens SD-light och därmed locka till sig en del väljare från betongsossarnas led och kanske även SD.
OM AKB vill ta makten nu, så kommer hon att misslyckas att vända på ekonomin, just på grund av systemtrögheterna. Och därmed garanterar just det handlandet att SD blir med allra största sannolikhet största parti i riksdagsvalet 2018. Vilket vore ett misslyckande för Alliansen.
Låt Stefan, Magdalena, Margot, Anders, Mikael, Åsa och Gustav äta sin egen skit fram till 2018. Det är det enda sättet för Alliansen att få tid för att få Annie Lööf att förstå realpolitik och faktiskt svära sig fria från ansvar för den offentliga finansiella katastrof som kommer 2017-2018. Dessutom får en ny Allians tid på sig att formulera en politik som fungerar. För dagens allianspolitik är inte SÅ mycket bättre än S&MP-regeringens när det gäller de PROBLEM som Sverige står inför. Notera att jag skriver inte utmaningar, utan PROBLEM.
Allt annat är strategiskt obegåvat och dessutom så spelar det SD i händerna till 100%.