Den pågående rysk-ukrainska kriget har katalyserat en konsolidering av två motstående geopolitiska läger. Å ena sidan har en paneurasiatisk grupp av auktoritära eller revisionistiska makter, bestående av Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea, sammansvurit sig i väpnad aggression och territoriell erövring i Europa. Å andra sidan har USA:s allierade i Indo-Stillahavsområdet – inklusive Australien, Japan och Sydkorea – samlats för att stödja Ukraina och stärkt sina institutionella band med NATO.
Bilden av två motstående läger som ställer kontinentala och auktoritära makter mot maritima demokratier är kraftfull och ligger mycket i linje med Biden-administrationens betoning på att reformera USA:s allianser och betona skillnaden mellan demokrati och autokrati. Osäkerheten kring Trump-administrationens engagemang i att främja banden mellan USA:s allierade i Europa och Indo-Stillahavsområdet eller den påstådda frestelsen att driva kilar mellan Kina, Ryssland och Nordkorea motiverar dock att brottas med några grundläggande frågor: Hur djupa och breda är dessa motstående geopolitiska läger? Hur långt sträcker de sig geografiskt? Och i vilken utsträckning kan de manipuleras?
Demokratiernas sammanhållning
En central skillnad mellan de två lägren är deras interna sammanhållning. Medan de auktoritära makterna präglas av misstro och konkurrens, utmärks demokratierna av en starkare grad av integration och institutionalisering. USA:s allierade i Europa och Indo-Stillahavsområdet delar gemensamma värderingar och har en lång historia av samarbete. Detta ger dem en fördel i form av ökad samordning, gemensam kapacitetsutveckling och en gemensam front mot auktoritära hot.
Geografisk räckvidd och manipulerbarhet
De auktoritära makternas allians är mer begränsad i sin geografiska räckvidd och sårbar för manipulation. Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea har visserligen samarbetat i vissa frågor, men deras relationer är ofta präglade av misstro och konkurrens. Detta gör det svårare för dem att agera enhetligt på den globala scenen.
Demokratierna, å andra sidan, har en bredare geografisk räckvidd och en starkare förmåga att hantera globala utmaningar. USA:s allierade i Europa och Indo-Stillahavsområdet har en gemensam intressegemenskap och kan mobilisera resurser för att möta hot från auktoritära makter. Dessutom är de mer öppna för internationellt samarbete och diplomati, vilket ger dem en fördel i att bygga allianser och påverka global politik.
Framtiden för geopolitiken
Framtiden för den globala geopolitiken är osäker, men det är tydligt att demokratierna har en fördel gentemot autokratierna. Genom att stärka sina allianser och samarbeta internationellt kan demokratierna bättre hantera utmaningar från auktoritära makter och främja en mer stabil och rättvis värld.
Det är viktigt att notera att denna analys inte är en enkel svartvit bild av världen. Det finns komplexitet och nyanser i både demokratiska och auktoritära läger. Men genom att förstå de grundläggande skillnaderna mellan dessa två grupper kan vi bättre förstå den globala geopolitiska situationen och dess potentiella utveckling.
Statsmannen har en förhoppning om att demokratierna kan besegra autkratierna över tiden, men det kräver politiker som tänker långsiktigt och strategiskt.