Den strukturella rasismen är för djävlig

Jag måste säga att ju mer jag tänker på det här med strukturell rasism, desto mer förbannad blir jag. Titta bara på den här bilden från OS finalen 100m 2012 från London.

Ser ni det jag ser? Det är helt omöjligt att endast en viss pigmentering skulle duga för 100m finalen. Var finns asiaterna, araberna, sydamerikanska indianerna, eller hemska tanke, de vita? För inte kan det väl vara så att endast en gren av homo sapiens är lämpad för kortdistanslopp. Om fördelningen vore rättvis, så borde minst 40% av finalisterna vara asiater, 20% vita osv.

Det konstigaste av allt, det är helt tyst om ämnet. Det verkar som om vi ska acceptera endast en löpare som är afrikan eller har afrikanskt påbrå duger för 100m. Det är väl orimligt? Vi har väl alla samma gener i grunden? Var finns proteströrelserna? För det är väl känt att friidrottare på den här nivån tjänar massor med pengar. Kan vinna flera hundra tusen dollar på ett enda lopp. Det är en halv livslön för vita underskötare i psykvården. Var finns protesterna? Var finns infrågasättandet av denna skeva struktur? För visst är det rasism med bara svarta löpare! Det kan ju absolut inte vara något genetiskt, eller att de skulle vara fysiskt överlägsna andra haplotyper.

Så då har jag raljerat lite grand. Men det finns andra som tar den här typen av frågor på fullt allvar som om det vore riktiga världsproblem. Markus Larsson på Aftonbladet beklagade sig över den vita dominansen på Oscarsgalan 2015 vad gäller priser.

Det jag funderar på är varför måste man problematisera kring det faktum OM nu vita och ibland även medelålders män dominerar inom vissa områden. Men man problematiserar inte över områden som domineras av andra. Varför är det svarta som klarar sig bäst inom friidrotten? Varför är det japaner som dominerar optikbranschen (Nikon, Canon, Sony, Pentax, Panasonic)? Eller varför problematiserar man inte kring det faktum att F!:s styrelse består till en stor del kvinnor?

Jo, jag tror att många av de som problematiserar kring just vita män faktiskt inte bedömer sina medmänniskor som individer, utan medlemmar i ett kollektiv. Och med tillhörighet i kollektivet, så etiketteras man på ett schablonmässigt sätt. Alla vita män är då per definition makthavare. Även om jag kan vittna om att jag har många vita män i min bekantskapskrets som är låginkomsttagare, fattiga, fysiskt svaga och i övrigt inte på toppen av varken patriarkala eller matriarkala strukturer. Problemet med den här typen av kollektivisering är att man förväntar sig vissa typer av individuella egenskaper som man finner i kollektivet som helhet. Ska vi vara riktigt ärliga, så är nog de flesta svarta lika långsamma på 100m som vita. De flesta svarta sjunger, dansar och rappar lika bra eller dåligt som de flesta asiaterna.

Men som sagt, varför problematiserar man just kring rasifierade analyser av individuella egenskaper. Det är väl ingen av oss som tror att arbetskollegan Ahmed blir en självmordsbombare, bara för att en galen individ blev terrorist i Köpenhamn? För trots allt är det individer som det handlar om.

Om vi ska tala om strukturer, så kan det sannolikt finnas mer kulturell socialisering INOM en kulturgemenskap än de strukturer som finns utanför. Ett exempel är att akademikerbarn blir akademiker i högre grad än de barn som inte har akademikerföräldrar. Det är helt enkelt en form av kulturell socialisering inom familjen. Det kan ju vara så att föräldrar väljer att uppfostra och påverka sina barn i en viss riktning, som påverkar det större utfallet för kollektivet. I länder som USA, där föräldrar till svarta barn kanske är fattigare än genomsnittet ser man kanske bara idrottsstipendier som en väg fram till collegeutbildning. Så det finns i princip alltid förklaringsmodeller till VARFÖR världen ser ut som den gör. Frågan är om man måste problematisera kring utfall genom någon form av rasifieringsfilter? Kanske inte egentligen, eftersom varje kultur har sina egna preferenser kring vad som konstituerar en lyckad människa eller ett lyckat liv.

Så, snälla rasifieringsstrukturordningsfascister, sluta upp med att problematisera kring ett utfall. Problematisera hellre kring varför utfallet är som det är. Det är väl synd att många i USA är så fattiga att idrotten är den enda vägen till högre utbildning. Det är inte rasism, det är ett utfall av ett ojämlikare samhälle än det svenska.

Men vi skulle kanske lösa svenska problem innan vi löser nordamerikanska dito? Som till exempel, varför har vi större problem med våld i utanförskapsområden? Varför klarar inte ANDRA generationens invandrare i utanförskapsområdena den svenska skolgången? Fast ni kommer säkerligen att skälla och gnälla om strukturell rasism från medelålders vita män, fast de flesta har aldrig satt sin fot i ett utanförskapsområde.

Nä, ert problem är att ni vill inte angripa problemet på ett vetenskapligt och strukturerat sätt. Ett exempel är den ökade mängden av dödfödda barn i Sverige. I Storbritannien har man kommit en bit på vägen. Notera att ett exempel är att vissa folkgrupper har högre barnadödlighet än andra. Eller en norsk undersökning som visar på samma fenomen. Är det här ett utfall av rasism från vita medelålders män? Eller är det ett fenomen som beror på att inom den pakistanska kulturen förekommer det en större andel av kusingiften och äktenskap mellan nära släktingar?

Min slutsats är att det finns utfall i samhället som är oönskade, men att orsakerna är i regel inte baserat på någon form av rasism eller negativ särbehandling. Det är snarare en fråga om att faktiskt utbilda människor. Det svenska folkbildningsprojektet påbörjades med införandet av folkskolan på 1800-talet och både arbetar-, frikyrko- och nykterhetsrörelsens kampanjer för att utbilda folket. Om man betänker att det tog från 1800-talets mitt och fram till 1921, då man i Sverige genomförde sina första demokratiska val, så kan vi konstatera att det var ett antal generationer som inte fick ta del av demokratin, innan man kom fram till målet. Sen kan vem som helst tycka att socialdemokratin inte var det bästa för svensk demokrati, men sannolikt var det bästa som fanns att tillgå på den tiden.

Så fråga är, vad är bäst för framtidens Sverige? En massa Twittermobbar som hittar på rasistiska strukturer, eller ett strukturerat arbete för att identifiera problemområden och därefter åtgärda dessa problem?

Fast problemet med Twittermobben är att de föredrar att inte se orsaker som inte passar in i deras feministrasifierade socialistiska världsåskådning.

Bara svarta på 100m finalen, inga problem. Bara vita i en bolagsstyrelse, stora problem…..

Logiken är som sagt var frånvarande.