Nu betecknar ju vissa statistik som visar på invandringens kostnad som ”brun statistik” och att dylik inte ska insamlas. Exempel på detta är kostnader för till exempel försörjningsstöd och annat som är kopplat till t.ex. utanförskapsområden.
Nåväl, nu har vi sett ett riktigt bra exempel på grön statistik, dvs. ett beställningsjobb som ska visa att nämndemannasystemet är politiserat och därmed olämpligt i till exempel migrationsmål. Men som vanligt är politiserad statistik lätt att genomskåda.
Så ska vi titta på statistiken och dess brister? Här är grafiken som används för att ”sälja in” synpunkten att sverigedemokratisk politik påverkar SD:s nämndemän. Däremot är inte själva avhandlingen publicerad ännu, så jag har inte granskat detaljerna, så jag kan ha fel i vissa analyser.
Först och främst så undviker man en mycket viktig grundläggande information till mediekonsumenten, nämligen hur processen fungerar. Så jag får väl bjuda på den först, så att ni inte behöver tveka om vad det hela handlar om.
Grunderna för asyl läser man lämpligast på Migrationsverkets hemsida.
Så processen börjar med att den asylsökande infinner sig hos MYNDIGHETEN Migrationsverket för att utredas huruvida man uppfyller de krav som lagstiftningen ställer för att få asyl. De krav som lagstiftningen ställer är följande.
1. Du ska kunna bevisa din identitet (pass/körkort mm.), dvs. göra din identitet sannolik.
2. Du ska kunna bevisa att du PERSONLIGEN kan utsättas för de risker som lagstiftningen definierar som asylgrundande.
3. Du ska i övrigt vara trovärdig i din sakframställan gentemot Migrationsverket.
Det som händer sedan är att Migrationsverket fastställer sitt beslut utifrån de tre ovan uppräknade kriterierna. OM du inte uppfyller Migrationsverkets relativt låga krav och granskning, så får du som asylsökande avslag av Migrationsverket för uppehållstillstånd, resehandlingar och arbetstillstånd.
Så man kan väl säga att om din historia är så dålig att du inte klarar av att bevisa punkterna 1-3, så kan inte myndigheten ge den asylsökande just asyl, eftersom man som sökande har INTE lyckats bevisa att man har asylskäl.
Dessa personer överklagar då till Migrationsdomstolen. I en domstol sitter det en domare, som leder förhandlingen. Detta kan man läsa om i Förordningen för förvaltningsrätten. Det viktiga är att allt bakgrundsmaterial i ärendet bereds av domstolen utsedd fiskal eller assessor. Dvs. det enda som man ser som nämndeman innan målet är Migrationsverkets utredning och eventuella överklaganden från den överklagandes advokat. I vissa fall finns det lite mer information.
Efter förhandlingen ska domaren och de tre nämndemännen bedöma om den överklagande faktiskt har klarat av att redovisa punkterna 1-3 på ett trovärdigt sätt. Och trovärdighet är väldigt viktigt, eftersom man söker personlig asyl på grund av hot mot sin person. Dvs. inte för att det landet som man hävdar att man kommer från är allmänt osäkert. Då bedömer domstolen också om det finns möjligheter till internflyktingstatus i hemlandet. Exempel på detta är att en afghan skulle till exempel kunna bo i Kabul om man inte kan bo i hembyn osv.
Den faktorn som jag ser fram emot att se är faktiskt en del av hur dataurvalet har skett i doktorsavhandlingen. För EN mycket viktig punkt som inte har nämnts i studien är själva domstolens organisation. Migrationsdomstolen har ett antal AVDELNINGAR. Detta är inte oviktigt, eftersom uppdelningen bland domare är sådan att de kan inte ha specifik landkompetens för alla länder i hela världen.
Senast jag var med, så hade avdelning 22 i Migrationsdomstolen i Stockholm hand om asylsökande från Kazakstan, Uzbekistan, Tadzjikistan och Afghanistan. Inte sällan var de asylsökande från de forna Sovjetiska republikerna inte trovärdiga på grund av att de saknade trovärdig identitet. Dvs. sannolikt var de medborgare i Ryska Federationen och reste över via Finland på turistvisum till Sverige och där blev de plötsligt ”papperslösa” och asylsökande med en historia i bagaget som inte var trovärdig. Dvs. identiteten var inte sannolik och asylskälen var inte sannolik. För afghanerna var det oftast sannolikt iranier eller pakistanier från gränsområdena till Afghanistan. Och personliga asylhistorier var så diffusa att det inte gick att utröna något personligt asylskäl.
Så vad är poängen med detta då? Jo, för man kan misstänka att den avdelningen som jag har erfarenhet av avslog i princip alltid och ENHÄLLIGT de asylsökandes omprövning av Migrationsverkets beslut.
Så jag skulle vilja se om statistiken korrigerar för faktorn vilken avdelning som har dömt. För trots allt så är det mycket mer sannolikt att man får asyl från till exempel vissa länder än andra. Och det är bara att konstatera att avdelning 22 sannolikt hade en lägre procent än medel för Migrationsdomstolen som helhet. Jo förresten, jag var inte med om en enda sittning med en nämndeman från SD. Bara KD, FP, V, S, M och MP. Och trots detta, så blev det ALDRIG en omprövning av Migrationsverkets beslut. Chefsdomaren på avdelningen sa att normalt sett så hade avdelningen ungefär 10% fall som omprövades, dvs. väldigt nära det som är ”SD-dåligt” enligt avhandlingen.
Jag skulle tro att den stackars doktoranden inte har tagit hänsyn till de olika avdelningarnas utfall för att normalisera statistiken efter vilka länder som de asylsökande har kommit från.
Om jag ska vara riktigt elak, så skulle det vara något som ogiltigförklarar doktorsavhandlingen.
Men så fel kan jag nog inte ha 😮
För övrigt så är min erfarenhet från förra mandatperioden, när SD inte hade så stor andel nämndemän.
Ser med spänning fram emot hela avhandlingen och inte bara ”grön statistik” som visar hur dåliga SD-nämndemän är. För varje nämndeman som tas i tjänst svär domareden. Och den förpliktigar.
För övrigt såg jag bara två fall där en nämndeman röstade efter ska vi säga politiskt subjektiv uppfattning. De kom från V och FP. Inte så imponerande, om man är satt att följa lagen. Vi övriga höll med domaren till fullo och det blev tre mot en, med den professionella domaren för avslag.
Nämndemannasystemet är tillräckligt bra. Alternativt är att kraftigt höja budgetarna för Sveriges Domstolar, så att de får råd att anställa fler domare.