Vi träffade Josefin Utas och pratade om hennes blogginlägg om islamisering av Sverige. Då denna intervju blev lång har vi valt att dela den på två. Vi går igenom hennes blogginlägg näst intill punkt för punkt.
Du hittar hennes blogg och detta inlägg här!
Min åsikt om religioner i allmänhet är att, om någon religion är född med behövlig våld, så borde den i alla länder med rättsstats värden som en viktig grund flyttas till
landets religion-museet. Därifrån kan Musee-chefen ordna kontrollerade uppvisningar med religionens traditionella bönestunder.
Att döma en religion med dess innehåll, koranens suror, hur den inverkar bland dagens tjänare kan inte förändra historiens fakta hur den erövrade nya länder. En liten händelse frän historien:
– STORA VÄRLDSHISTORIA 2, Bokförlag, Helsingfors 1968, Islams historia,
– Walther Braune, Orientalist och Martin Luther Guds troende.
– på sidan 516,
Mekkaen Halid, som besegrade Muhammed i forna dagar nära staden Ohod, började nu sin lysande karriär som ”Allahs svärd” 634 e.Kr.. Med sina snabba trupper befann han sig ibland norr om Medina, ibland vid Mesopotamiens gränser, ibland i de östra delarna av den arabiska halvön, och var han än dök upp vann han.
Profeten Maslama gjorde det starkaste motståndet. Han fick smeknamnet Musailima, lilla Maslama, eftersom han uppenbarligen var av en skrämmande storlek. Med sina predikningar och sitt insisterande på svår askes hade han väckt en passionerad entusiasm för bitter kamp.
I ”Dödens trädgård” besegrade Halid honom, men förlusterna var stora.
Många av Muhammeds äldsta följeslagare och kännare av hans liv och tradition, dog i massakern. Men denna blodiga strid förde slutligen den arabiska halvön under islams styre.
Och liknande våldsdåd hände säkert på vägen till Jerusalem med Muhammeds svärfar, Abu Bekr som ledare. Inte behövde han stoppa de strids fulla beduiner som nu under en gemensam ”gud” kände sig vara betydligt mera som erövrings kraft än förut.