I en tid av ökande global osäkerhet, särskilt i Europa, står NATO inför en växande utmaning från ett expansivt Ryssland. Moskva har avsevärt moderniserat sin militära kapacitet, inklusive sina kärnvapenarsenaler, vilket har skapat en ny säkerhetsdynamik på kontinenten. Som svar på detta har NATO sökt sätt att stärka sin avskräckning, och i detta sammanhang framstår Polen och Finland som potentiella nyckelspelare.
Rysslands annektering av Krim och det pågående kriget i Ukraina har tydligt visat Moskvas vilja att använda militärt våld för att uppnå sina politiska mål. Samtidigt har Ryssland byggt upp en betydande taktisk nukleär kapacitet i Europa, vilket har skapat en obalans i förhållande till NATO:s nuvarande avskräckningsförmåga. Denna utveckling har ökat oron i de östra delarna av alliansen, särskilt i Polen, som delar gräns med både Ukraina och Ryssland.
Polen har öppet uttryckt intresse för att delta i NATO:s kärnvapendelningsprogram. Detta program, som funnits sedan kalla kriget, innebär att USA placerar ut kärnvapen i Europa, som i fredstid kontrolleras av USA, men i krissituationer kan användas av allierade flygplan. Polens önskan att delta i detta program speglar en djup oro över Rysslands aggressivitet och en önskan att stärka sin egen säkerhet inom ramen för NATO.
Finlands anslutning till NATO är en annan viktig utveckling. Finland, med sin långa gräns mot Ryssland, har traditionellt haft en neutralitetspolitik, men Rysslands agerande i Ukraina har lett till en dramatisk förändring i den finländska opinionen. Finlands medlemskap i NATO stärker alliansens nordöstra flank och ökar den geografiska bredden på NATO:s avskräckningsförmåga. Intressant nog har det även i Finland antytts en öppning för att ompröva den tidigare strikta linjen mot kärnvapen på finskt territorium, åtminstone i form av transitering.
Genom att integrera Polen och Finland närmare i NATO:s nukleära avskräckning, så kan alliansen uppnå flera viktiga fördelar. För det första skulle det sända en tydlig politisk signal till Moskva om NATO:s enighet och beslutsamhet. En NATO-frontlinje som har kärnvapen, som sträcker sig från Östersjön till Arktis, skulle avsevärt komplicera rysk militär planering och minska risken för felbedömningar.
För det andra skulle det stärka NATO:s avskräckning i Östersjöområdet och i Östeuropa, områden som är särskilt utsatta för ryskt inflytande och militära hot. Genom att placera kärnvapen, eller åtminstone signalera en beredskap att göra det, i länder som Polen och Finland, skulle NATO tydligt visa att ett angrepp på dessa länder skulle få oacceptabla konsekvenser för Ryssland.
För det tredje skulle det kunna bidra till att återställa den strategiska balansen i Europa. Rysslands taktiska nukleära övertag har skapat en asymmetri som kan utnyttjas i politiska och militära sammanhang. Genom att stärka NATO:s nukleära närvaro i öst kan denna asymmetri minskas, vilket ökar stabiliteten och minskar risken för eskalering.
Det är viktigt att understryka att en förstärkning av NATO:s nukleära avskräckning inte behöver innebära en storskalig upprustning eller en ny kapprustning. Det handlar snarare om att anpassa NATO:s nuvarande strategi till det förändrade säkerhetsläget. Det kan innebära politiska konsultationer, gemensamma övningar och en öppen dialog om kärnvapenpolitik inom alliansen. Det kan också innebära en gradvis förstärkning av den nukleära infrastrukturen i Polen och Finland, utan att nödvändigtvis permanent stationera kärnvapen där i fredstid.
I slutändan handlar det om att sända ett tydligt budskap till Ryssland: NATO är en enad och beslutsam allians som är beredd att försvara sina medlemsländer och sina värderingar. Genom att aktivt involvera Polen och Finland i NATO:s nukleära avskräckning kan alliansen stärka sin position och bidra till en säkrare och stabilare europeisk säkerhetsordning.
Dessutom, så skulle ett Polen och Finland, utrustat med kärnvapen, vara ett hot mot den ryska militära förmågan i Kaliningrad och S:t Petersburg. Och i praktiken ha en militär förmåga att helt hindra ryska marina operationer i Östersjön.
Ryssen i kort, kort koppel.