Grunden kan väl sägas komma från arbetarrörelsens förståelse för att en välutbildad arbetarklass var en förutsättning för att kunna ställa krav på kapitalet. Kort och gott, man skulle inte nöja sig med att patron skulle kunna tala till arbetare på arbetares vis, utan arbetare skulle kunna tala patrons språk.
Visst verkar det vara ironiskt att Stefan Löfven, som den svetsare eller svetsarlärling som han är, så är han en arbetare som bevisligen inte har retorikens gåva. Kanske har han undvikit de nödvändiga ABF-kurserna, vad vet jag.
Hur som helst, det svenska folket är inte imponerade av statsministern. Och självklart så har Löfvens oförmågor bidragit till att spekulationerna om en efterträdare har börjat. Och det är inte vilka efterträdare som helst, det är två sanna politruker. Dvs. människor som inte har gjort ett hederligt handtag, utan kört sina livskarriärer inom Partiet.
Min uppfattning är att karriärister inom Partiet är det skadligaste som finns för Sverige. Mona Sahlins Toblerone, felaktiga intyg och annat borde vara varningssignaler som avskräcker.
Det finns två tänkbara ersättare efter 2018 enligt medierykten.
Här borde varningsklockorna ringa gång efter annat. SVT har bland annat skrivit om felaktigt använda bidrag inom SSU, felaktig deklaration och röstfusk inom SSU.
Här finns det inga andra skandaler än att Ygeman är notoriskt inaktiv när det gäller sitt ansvarsområde som inrikesminister med bland annat ansvar för polisen. Under sitt senaste besök i Malmö så kunde han bara konstatera att det behövs tuffare lagar mot kriminaliteten.
Vilket kan väl illustreras av följande bild från I fablernas land.
Ygemans handlingsförlamning är anmärkningsvärd med tanke på att i år så har redan skett tretton skjutningar i Malmö. Bra jobbat för att vara i mitten av februari. Det som krävs är inte tuffare lagar, för vi har redan lagar som fungerar. Det vi inte har är en fungerande poliskår och ett fungerande domstolsväsende som kan döma livsstilskriminella till långa straff. Men då ska man ha klart för sig att Ygeman tillhör partiets vänsterfalang, som förespråkar öppna gränser och annat som har lett Sverige in i dagens situation. Men det är klart, svenska val avgörs av cirka 100.000 väljare. Det vore väl synd att reta upp några familjeklaner i Malmö, när telningarna arresteras och döms till långa straff.
För mig är det märkligt att ett parti som har lyckats relativt bra med många av sina ledare, såsom Branting, Hansson, Erlander, Palme, Carlsson och Persson, helt plötsligt väljer politruker med tveksam bakgrund. Borde inte Sahlin och Juholt vara sådana varningssignaler att ta fasta på?
Om Shekarabi och Ygeman är det bästa socialdemokraterna kan hitta som ersättare till Löfven, så är jag skrämd av tre saker.
Partiet har inga bättre eller mer begåvade ledare som har fostrats.
Paritet har ingen politik att genomföra, bara politik att prata om.
Partiet saknar omdöme när det gäller statsmannaskap.
Alla dessa saker medför tyvärr problem för Sverige, på grund av att många väljare röstar tyvärr på varumärket Socialdemokraterna, inte politiken eller dess genomförande. Och att ha ett parti som Socialdemokraterna som blockerar reella lösningar på de problem som finns i Sverige kan bara leda åt ett håll, nämligen åt skogen.
Och Socialdemokraterna bevisar än en gång att sossepolitruker klarar sig alltid, oavsett hur ohederliga, oärliga, oansvariga eller improduktiva de är.
Bådar inte gott för det svenska folket 2018…………
Hej, tant Inger här igen. Tack för att Du är tillbaka – och med full kraft i Din argumentation som vanligt. Ibland är jag väldigt glad att jag inte bor i det landet längre, men jag (vi) sörjer det fina land som det en gång var.
Amen herregud – hur har du kunnat missa att superpolitruken Damberg simmar i ledarposition…?