Ungarna är riktigt bortskämda skitstövlar!
Jag hade alltså förmånen att följa med en dag i en tvåas liv. Det första jag slås av vilken oordning det var i lektionssalen, eller rättare sagt kaos. Trots att det fanns TVÅ lärare i klassrummet så förekom det förutom elever som försökte lära sig något även slagsmål, obstruktion av lektionen, tjat och gnäll och elever som tyckte att de INTE behövde lära sig matte, eftersom de skulle arbeta med design när de blev stora.
Kort och gott, lärarens auktoritet var noll och av intet värde för eleverna. Utöver det så satt eleverna ALLTID vid gruppbord, vilket inte bidrog till studiero, utan snarare skapade förutsättningar för just knuffande och kivande. Eller samtal mellan kamrater istället för att lösa de ställda uppgifterna.
En sak är säker, inga mängder av betyg, lärarcertifieringar eller omorganisationer kan någonsin fixa det som jag observerade. Här krävs det något annat.
NÄMLIGEN, FÖRÄLDRAR, UPPFOSTRA ERA BARN!
Jag kan ärligt talat säga att de två lärare som jag såg, försökte verkligen göra sitt bästa. Men det spelar ingen roll, om eleverna skriker ”fuck you” till lärare och håller på med helt andra saker. Jag vill gå så långt i min analys att jag vill påstå att hela skolkrisen är FÖRÄLDRARNAS fel. Våra barn får inte lära sig att hantera motgångar, alla ska få vara vinnare och annat trams gör våra barn oförberedda på livets hårda skola. Därav all ”press” som elever gnäller om på högre utbildningar. Det är väl inte konstigt om barnen är bortskämda, struntar i auktoriteter och inte har självinsikt.
Kort och gott, mitt recept är att om en lärare kontaktar dig om att det är problem med dina barn, så betyder det inte att läraren har fel. Det är snarare så att om läraren till slut har bestämt sig för att kontakta dig som förälder, så är det RIKTIGT illa. Förutsätt att läraren har rätt och dina barn har fel, helt enkelt. Någonstans måste vi lita på andra vuxna mer, än barn som har lärt sig att fuska och ljuga som en del av sin uppfostran. Eller ännu värre, skriker ”fuck you” till en lärare och tror att det är en kritisk inställning till studier.
Ja, jag är förbannad. Men inte på skolan, politikerna eller lärarna. Utan på er föräldrar, som tror att uppfostran av barn är samma sak som att vara ”kompis” med sina barn.
Uppfostran innebär att man ska lära barnet vettiga förhållningssätt gentemot sina medmänniskor. Man måste också sätta BEGRÄNSNINGAR för sina barn, när det behövs. För det är bara att konstatera att ouppfostrade barn är små egoistiska narcissister. Om du som förälder inte uppfostrar dina barn, så kommer en liten skitunge att bli stor skitstövel som vuxen.
Små barn, små problem. Stora barn, stora problem. Se till att uppfostra dina barn NU, imorgon är det för sent.