Den amerikanska rymdmilitariseringen bör intensifieras för att möta växande hot från länder som Kina och Ryssland. Denna slutsats dras i en nyligen publicerad artikel som argumenterar för att USA måste ompröva sin nuvarande, återhållsamma strategi och istället satsa på en mer offensiv hållning i rymddomänen. Enligt artikelförfattaren har USA under en längre tid behandlat rymden annorlunda än andra krigsskådeplatser, och har varit ovillig att fullt ut utnyttja dess militära potential. Denna försiktighet riskerar att ge konkurrenter som Kina och Ryssland ett övertag. Dessa länder har nämligen inte visat samma återhållsamhet, utan aktivt utvecklat både antisatellitvapen och rymdbaserade vapen riktade mot markmål. Kinas uppmärksammade test av ett antisatellitvapen 2007, och Rysslands liknande test 2021, samt indikationer på att båda länderna utvecklar system för att attackera mål på marken från rymden, ses som tydliga tecken på att USA håller på att hamna på efterkälken.
För att inte förlora sitt militära övertag menar artikelförfattaren att USA måste våga tänka i nya banor och utveckla vapensystem som tidigare ansetts otänkbara. Det handlar dels om kinetiska antisatellitvapen, alltså vapen som fysiskt kan förstöra fientliga satelliter. Författaren nyanserar bilden av att all användning av sådana vapen leder till okontrollerbara mängder rymdskrot, och lyfter fram exempel på tester som resulterat i begränsad skrotbildning. Att slå ut kinesiska BeiDou-satelliter i medium earth orbit (MEO) framhålls som ett specifikt exempel på en åtgärd som skulle kunna vara militärt fördelaktig i en konflikt, utan att riskera amerikanska eller allierade satelliter.
En annan viktig del i den nya strategin bör vara att utforska möjligheterna med rymdbaserade markmålsvapen. Här nämns specifikt system för orbital kinetisk bombardering, det vill säga att från rymden slunga projektiler mot mål på marken med förödande kraft. Sådana vapen skulle kunna erbjuda en snabb och svårupptäckt attackmöjlighet, särskilt användbar i områden med starkt luftförsvar, som i en potentiell konflikt i Sydkinesiska havet. USA bör dra nytta av den snabba utvecklingen inom den kommersiella rymdsektorn, menar författaren. De sjunkande uppskjutningskostnaderna och den privata rymdindustrins förmåga att massproducera satelliter och operera stora satellitkonstellationer öppnar upp nya möjligheter. Dessa civila framsteg kan anpassas för militära ändamål och ge USA en avgörande fördel.
För att maximera avskräckningseffekten bör USA också vara mer transparent med sina rymdvapenförmågor. Hemliga projekt har begränsat värde i detta avseende och hindrar dessutom samarbete med den innovativa privata rymdsektorn. Även om artikeln inte uttryckligen nämner att USA bör lämna några specifika internationella avtal, kan man ana en underliggande kritik mot den nuvarande amerikanska hållningen, som präglas av en strävan efter att vara en ”ansvarsfull aktör” i rymden och undvika handlingar som kan uppfattas som aggressiva eller destabiliserande.
En implementering av de föreslagna åtgärderna skulle sannolikt leda till spänningar och anklagelser om att USA bryter mot den internationella rymdrättens anda och principer, i synnerhet mot Rymdfördraget från 1967 som förbjuder placering av massförstörelsevapen i rymden. Men författaren till artikeln verkar mena att fördelarna med en mer offensiv och mindre återhållsam amerikansk militär rymdpolitik överväger riskerna. Det handlar om att möta ett växande hot och säkra USA:s militära överlägsenhet i en ny era av stormaktsrivalitet, där rymden spelar en allt viktigare roll. En öppen och mindre återhållsam attityd gentemot rymdvapen skulle enligt artikelförfattaren kunna ge klara fördelar för USA i framtida konflikter, och landet bör därför ompröva sin nuvarande linje för att inte riskera att hamna på efterkälken i den nya rymdkapplöpningen.
Statsmannen anser att det här är en helt naturlig utveckling av teknologin och att militarisering av rymden kommer att genomföras, så snart det är tekniskt och ekonomiskt lönsamt i militära ekonomiska termer.