Val 2014

Det så kallade supervalårets sista tillfälle att välja Sveriges framtid är här. Vi vet hur det gick i EU-valet, frågan är hur det går här hemma.

Här vill jag komma fram till några filosofiska resonemang, som ni bör överväga innan ni kastar er röst.

För det första, DIN röst räknas. Det är därför som politikerna springer benen av sig för DIN röst. Alltså, ligger du på sofflocket, så räknas du inte. Kalle Anka räknas inte heller. Gör DIN röst hörd.

För det andra, det finns inget som heter förutbestämda resultat. Vad opinionsmätningarna säger är totalt ointressant på valdagen. Det är vad DU väljer på valdagen som räknas. INGET annat.

För det tredje, det finns många sorter av väljare. Dessa ska jag bena ut lite mer, innan jag kommer fram till min slutsats.

Riksdagsvalet 2014 handlar egentligen om vilken sorts människor vi är eller vilken sorts människor vi vill vara. Det har nära koppling till mitt resonemang. Nämligen att valmanskåren består av två sorters människor i grunden. Och då menar jag varken kapitalister eller socialister. Eller rasister och antirasister för den delen. Valet handlar heller inte om en ansvarstagande regering eller en oansvarig regering.

Det valet handlar om är om valmanskåren vill se världen som den är, eller som man vill att världen ska se ut. Alla partier har fin reklam, som låter bra för de flesta. Alltså ska du INTE rösta efter reklamen.

Det som räknas är egentligen om du är realist eller idealist. Det är fint att vara idealist i en perfekt värld där alla är idealister. Problemet är att verkligheten ser inte ut på det sättet. Verkligheten har en ful tendens att pocka på ens uppmärksamhet när man minst önskar så.

Så då tänkte jag göra en liten reality check på om DU som väljare är realist eller idealist.

Först och främst, vi har ett antal globala problem som kommer att ställa till med problem, förr eller senare. Dessa problem härrör sig till geostrategiska problem som vi måste hantera förr eller senare.

Vi börjar med det första problemet, nämligen att Ryssland för ett krig mot Ukraina. Dvs. två europeiska stater är i praktiken i krig med varandra. Anledningen till att det INTE kallas för krig är att det skulle medföra att ett antal europeiska politiker och några i USA skulle vara tvungna att fatta ett antal obehagliga beslut. Alltså följer man den mänskliga reaktionen att förneka det uppenbara.

Jag ska vara tydlig på denna punkten. Europa är i krig, men det har inte kommit till oss ännu.

Det andra problemet är att politisk islam har börjat få fotfäste i muslimska länder. Det är mest tydligt i Syrien och Irak, men begränsar sig inte till dessa länder. Libyen är också ett sekteristiskt kaos. Men, tänker den idealistiska väljaren, det drabbar ju bara muslimska länder. Då måste jag tyvärr göra dig besviken. Om till och med den saudiske kungen går ut med varningar om att politisk islam kommer att förflytta striden till Europa och USA, så borde man börja fundera lite kring dessa saker. Jag vill inte låta nedlåtande mot den idealistiska väljarens bevekelsegrunder, men nog är säkerligen den saudiske kungen en bättre kännare av politisk islam, än de flesta av oss med kristen eller sekulär bakgrund.

Än en gång, ett krig som kan komma till oss. Inte i formen av ett reguljärt krig, men sannolikt spektakulära terrordåd och kanske en och annan kidnappning efterföljd av en VIMEO-video på en halshuggning.

Det tredje problemet är att Kina börjar känna sig självsäkert i rollen som ekonomisk stormakt och har ambitioner att bli en supermakt. Kina har börjat spänna musklerna genom att försöka påverka ett antal grannländer i diverse dispyter rörande Syd-kinesiska sjön. Men som svensk väljare behöver man väl inte bekymra sig. Nåväl, om du som svensk väljare tycker att USA:s roll som supermakt ska ersättas av en korrupt kommunistisk enpartistat som slår världsrekord i både nätcensur och dödsstraff med medföljande avrättningar, så låt gå då. Men själv är jag inte så begeistrad i några kommunistiska system, hur bra de än är. Och kinesernas är inte direkt det arbetarnas paradis som Marx och Lenin förutspådde.

Här kommer vi till den första frågan som du som väljare i Sverige ska ställa dig. Nämligen, har vi fått fred i vår tid, precis som Chamberlain sa efter att ha signerat ett avtal med Hitler. För trots allt så började Hitler med frivilliga anslutningar som blev allt mer ofrivilliga och till slut oacceptabla. Om du verkligen, verkligen tror att Putin inte har ambitioner att ansluta mer territorium till Ryssland, så får du rösta som du vill. Gärna med genusförsvar från FI, eller dialogförsvar av MP-karaktär. Och då menar jag inte MilitärPoliser, utan miljöfascister.

Alltså, röstar du nu för dina barn eller barnbarn, eller är du bara en blåögd idealist?

När vi talar om dina barn eller barnbarn. Hur kommer det sig att skolan är i ett kaos? Vinster? Nej, knappast. Snarare att lärare idag inte har verktyg för att hantera disciplinproblem och inte heller har de möjlighet att hantera elever med särskilda behov, utan att förstöra för övriga elever. Om en lärare har 10kkr mer i månaden, blir han/hon/hen en bättre lärare då och blir eleverna mer benägna att hålla en god ordning och disciplin i klassrummet? Du som är idealist, får gärna rösta på dessa partier. Jag ser nog bara två alternativ som fungerar. Antingen bättre verktyg eller ett återförstatligande, som ger staten alla verktyg att hantera skolproblem.

Så röstar du på fortsatt flum, eller ordning och reda?

Sen tar vi invandringen. Det förbjudna ämnet, där man kan få stämpeln rasist slängd på sig så fort som man lämnar åsiktskorridorens mycket smala gång. Den har till och med blivit så smal att myndigheter i sin önskan att tillfredsställa sina uppdragsgivare, politikerna, gärna till och med struntar i både grundlagsskyddade rättigheter för att uppfylla värdegrunder och uppförandekoder. Här vill jag ge Sara Skyttedal, KDU:s ordförande en eloge för hennes inlägg i DN.

För nu kommer jag till kontentan av hela min argumentation om vilken typ av väljare är DU. Nämligen, antingen väljer du att se världen som den är, eller som du önskar att den vore. Det innebär att man inom samhällets ekonomi, precis som din privata måste välja mellan olika saker för att få ihop allt som behövs inom ramen för sin ekonomi. Du skulle säkert tycka att det vore korkat att köpa en ny iPryl och strunta i att äta resten av månaden. Konsekvensen blir nog ganska dålig för din del. Det är samma sak med samhället. OM du tror att samhället har råd med allt till alla, så rösta gärna efter en idealiserad världsbild på alla partier som företräder en idealiserad och förenklad världsbild om det enda onda. Sen om det onda heter kapitalism eller chemtrails är irrelevant. Det som är relevant för en idealistisk väljare är att man röstar på en idé eller vision om framtiden. Tyvärr har historien bevisat att ett antal av dessa idéer inte fungerar. Dit hör kommunismen, marxismen, leninismen, fascismen, nazismen, socialismen och islamismen. Du kan säkerligen komma på fler till listan.

För sanningen är sådan, kära väljare, att realisten måste acceptera att världen är varken ideal eller inriktad till att uppfylla EN vision. För människor är komplexa varelser med komplexa behov och önskningar. Realisten förstår också att för att hantera komplexa problem, så får vi inte vara låsta till ensidiga och enkla lösningar i alla lägen. Möjligen drivs realisten av ett behov att förenkla, men inte in absurdum.

Så vad ska en realist välja på valdagen då, om man inte vet?

Här kommer vi till ditt ansvar som väljare. Du MÅSTE läsa partiprogram för de partier som du anser vara seriösa i sin partipolitik. Jamen, det är ju åtta partier i Riksdagen, det orkar/hinner/vill du inte göra. Då har jag bara ett tips. Jag kan korta listan åt dig. I alfabetisk ordning listar jag de partier, vars partiprogram du bör läsa.

1. Folkpartiet
2. Kristdemokraterna
3. Socialdemokraterna
4. Sverigedemokraterna

Varför inte XYZ, frågar du……

De nya moderaterna har möjligen förtjänat en icke-ledande roll i en alliansregering. Deras ”satsningar” på försvaret, polisen och kustbevakningen har mer än väl bevisat att nymoderata satsningar på dessa samhällsviktiga områden är mer fiskala övningar än att man tar säkerhetspolitiska hänsyn i sin politiska gärning. Sen spelar det ingen roll om problemet heter Putin eller Black Cobras.

Centerpartiets, eller snarare sagt Stureplanscenterns, förnyelse av partiprogrammet var en tydlig indikation på att man har börjat konkurrera om miljöpartiets väljare, inte att man värnar landsbygden. Dessa nyliberaler förtjänar att hamna i historiens sophög efter sina försök att omdana partiet.

Vänsterpartiet är fortfarande kommunister. Jag behöver väl inte säga mer.

Miljöpartiet är riktigt flummiga drömmare, som ser inbillade problem och blundar för reella problem. Redan det räcker för att inkompetensförklara dem. Trodde inte att jag skulle säga det, men Birger Schlaug och Peter Eriksson känns riktigt stabila i jämförelse med dagens språkrör.

Den som röstar på FI, får åka till Ukraina först och dialogisera lite med Putins anhang. OM de överlever, så får de gärna rösta på FI…

Till slut vill jag än en gång påminna om att Sveriges 9,5 miljoner invånare har bara EN plånbok. Och när räkningarna är betalade, så bör plånboken innehålla några kronor. Noll kronor går att hantera, men skuldsedlar ska alltid betalas, av dina och mina barn, om inte av oss.

Så fråga är, ska vi öppna våra hjärtan och strunta i Putin? Eller ska vi ta hand om de svåra problemen först och sen förbättra världen?

Jag är tyvärr uppfostrad att se världen som den är. Och det jag ser är inte så trevligt. Jag har också uppfostrats till att hantera stora problem först.

Men man kan ju som hipster alltid glida ner till Urban Deli och beställa några hekto Pata Negra till fredagsmyset och förneka allt som sker utanför Södermalm. För en röst på FI eller MP är ju en reality check av stora mått.

PS: Ingen kallar socialdemokrater för rasister och nazister, trots att SD:s politik är en kopia av (S) politik från 50- och 60-talet. SvP är rasister och nazister. SD är gammelsossar i ny populistisk förpackning.