Nu är anklagelsen att de ”homogena” vallistorna som de svenska partierna har kommer att gynna den så kallade ”extremhögern” i Europa. Ska vi vara riktigt ärliga, så är nog högersocialdemokrater ”extremhöger” enligt vänsterpartiets diskurs. Men hur som helst. Francisco förnekar sig inte och gör ganska svepande jämförelser mellan diverse nationella partier i olika EU-länder och kallar dem för extremhöger. Att jämföra till exempel Sannfinländarna med Gyllene Gryning i Grekland är verkligen som att jämföra äpplen och päron.
De etablerade politiska partierna i Sverige väljer sina politiker efter partiinterna meriter och det råkar bli relativt många vita människor som är medelklass är väl i sig inte helt överraskande. Och att det i sin tur skulle leda till att EU-parlamentet skulle bli mer främlingsfientligt är också märkligt. Jag ser ingen korrelation mellan etnicitet för den svenska representationen och representationens vilja att bidra till främlingsfientligheten i EU-parlamentet.
Francisco tycker att det är viktigt att få med alla sociala kategorier i EU-parlamentet från svenskt håll. Han pekar ivrigt på misslyckad kvotering inom en del partier vad gäller utomeuropeiska kandidater till valbara platser. Då ska vi titta på hans eget vänsterparti. Idag har vänsterpartiet EN representant i EU-parlamentet. Det råkar vara en man. Vänsterpartiets kongress fattade beslut 2014 om vilka som skulle listas till EU-parlamentsvalet i år. Även om vänsterpartiet skulle öka röstetalet med fyra gånger från förra parlamentsvalet, så skulle inte någon utomeuropeisk vänsterpartist få komma till EU-parlamentet. Här kan vi verkligen tala om att kasta sten i glashus.
Så vad är egentligen problemet?
Inget alls, vill jag påstå. Varför skulle utomeuropeisk bakgrund garantera att man gjorde ett bättre jobb som EU-parlamentariker? Eller varför skulle utomeuropeiska svenska representanter på något sätt kunna påverka hur ANDRA länders EU-parlamentariker röstade efter sina partiprogram?
Nä, det värsta med Franciscos resonemang är faktiskt att han verkar tro att det här med ras, kulturell, social och etnisk bakgrund är viktigare än de sakfrågor som EU-parlamentariker faktiskt ska ägna sig åt. Då i princip alla övriga partier verkar välja sina företrädare efter de kvalitéer man har som politiker inom respektive parti, så verkar det konstigt att Francisco som vänsterpartist förordar etnisk bakgrund som den kvalificerande faktorn som gör skillnad i ett parlamentariskt arbete. Inte ens hans egen partikongress väljer att tycka som Francisco gör.
Jag må vara konstig, men jag tror att sen Rasbiologiska institutet i Uppsala las ner, så har ingen seriös politiker i Sverige haft föreställningen om att individuella kvalitéer hos en människa och hans/hennes/hens lämplighet för ett arbete bestäms av någon form av etniska bakgrundsfaktorer.
Fast Franciscos inlägg visar just att inom vissa delar av vänsterpartiet vurmar man just för en form av etnocentrisk representation och att denna på något automatiskt sätt skulle hindra någon form av EU-parlamentarisk rasistisk och främlingsfientlig aktivitet.
Budskapet är solklart för medborgare med utländsk bakgrund: gör er inga förhoppningar om särbehandling bland många kompetenta medtävlare till EU-valet. Ni kommer med på faktiska meriter, inte på etnisk bakgrund. I Sverige belönas hårt och lojalt arbete, inte hudfärg, vare sig vit eller annan.