Vi missade nästan miljöfascismens sanna ansikte.

Jag vet att många inte gillar att jag enligt rådande modetrender etiketterar miljöpartiet som miljöfascister. Precis som många etiketterar vissa partier som främlingsfientliga, så kan väl jag kalla miljöpartiet för fascistiskt. För övrigt verkar det finnas en del liberalfascism också, i alla fall om vi ska försöka hålla oss inom åsiktskorridoren.

Så vad har jag kommit fram till nu då?

Åsa Romson gjorde tyvärr ett olyckligt medgivande, som kanske talar om mer vad gäller partiets inställning till saker som yttrandefrihet och grundläggande demokratiska rättigheter för medborgare. Hon ville helt enkelt förbjuda anonyma bloggar. Drevet hade knappt startat innan man insåg inom miljöpartiet att det var en riktigt, riktigt dålig idé. Partiet gick ut med en dementi på hemsidan också.

Så då kommer vi till den huvudsakliga frågan, var det ett feltänk hos Åsa Romson, eller kanske en liten blänkare om hur det tänks EGENTLIGEN hos våra vänner miljöfascisterna.

Jag vet att drevet försvann snabbt och att man var väldigt snabb med att förlåta. Jag vill nog hävda att den förlåtande inställningen beror på att på grund av journalisters välvilliga inställning till miljöpartiet. Man kan till och med hävda att många journalister har en oprofessionell inställning till MP.

Men nu till huvudfrågan. Är miljöpartiet ett frihetligt parti med demokratiska grundvärderingar? Romsons syn på yttrandefriheten gör att man blir lite orolig. Miljöpartiet deklarerar också öppet att man är ett FEMINISTISKT parti. Att det sen finns aktiviteter inom Nordiska Rådet och andra som syftar till att göra det illegalt att kritisera feminism är ganska märkligt. För en sak är säker, feminismen är INTE en ideologi för jämställdhet. Det är en ideologi där företrädesvis vita medelålders män ska lida av någon form av arvsynd på grund av tidigare generationers ojämlikhet. Men trenden är IGEN, man får INTE KRITISERA något som är inom åsiktskorridoren. Och att det pågår ett arbete för att försöka göra kritik mot vissa -ismer olaglig.

Men det är klart, Åsa Romson kommer säkerligen inte att protestera heller när feministkritik blir olagligt. Det kanske också blir olagligt att torgföra fakta, om dessa leder till fiske i grumliga vatten?

Men framförallt så ska vi kanske tacka Åsa Romson för att hon en gång för alla gav en riktigt bra indikator på vad som skulle kunna hända om MP fick bestämma själv.

Miljöpartiets uppfattning i yttrandefrihetsfrågor verkar helt klar. Du får tycka vad du vill, bara du tycker som MP.

”Vi gillar olika, fast vi tycker lika. Du får gärna tycka olika, men inte offentligt.”