Det gör hon genom att exemplifiera hur identitetspolitiken fungerar, eller rättare sagt inte fungerar. För trots allt, så är alla former av identitetspolitik beroende av relativistiska synsätt. Och att man ställer dessa relativistiska synsätt med eller mot varandra på olika sätt. En akademikers dröm helt enkelt. Snart får vi identiteter som ”smygkristen muslimsk transgenderhen”. Och ingen annan än vederbörande får göra analysen vad gäller den egna identitetspolitiken. För det är klart att en svart känd rappare får använda N-ordet, men inte en ung vit tjej från landet. Och så vidare, ni förstår nog vad jag menar.
Nå, har jag någon kritik mot Åsa Lindeborgs artikel då? Jo, tänka sig, det har jag. För hennes tolkning och analys liknar i princip en diskussion mellan en Trotskist, Leninist, Maoist, Stalinist och Enverist och deras diskussion om vilken form av kommunism som är den rätta. Dvs. man talar bara om nyanser av helvete, inte att kommunismen i sig är ett helvete. Så i princip så bygger hennes resonemang på olika vänstermänniskors tolkning av verkligheten och att de har en instrumentalkonflikt om vad frågan handlar om, egentligen.
Så hur var det då med Lindeborgs definition av PK. Jo, jag håller med henne till 100%. Problemet är att de flesta människor i Åsas politiska åsiktskorridor tror att lika möjligheter innebär att människornas fria val borde medföra lika utfall. Dvs. varje del av samhället är en statistisk spegel av samhällets totala fördelning av han/hon/hen och självklart sedan i regnbågens- och hudpigmenteringens alla färger. Det ser vi definitivt i problemformuleringarna som PK-vänstern sysselsätter sig med. Ett tydligt exempel på problemformulering är det arbete som SVT gjorde, som ”bevisar” en brist på mångfald i bolagsstyrelser. Och att det i sig är ett problem, eftersom man påstår, helt utan forskning eller empiri att mångfald leder automatisk till ökad lönsamhet.
Det här är PK-vänsterns problem, de tror att allt blir bättre med ökad mångfald som utfall i samhällets alla områden. Så varför har inte PK-vänstern protesterat mot det faktum att det är väldigt få kvinnor som arbetar som ”sopgubbar”. För det hörs ju redan på namnet att maktstrukturen inom sopbranschen håller kvinnor aktivt borta från branschen. Samma sak gäller asfaltsläggare. Jag ser bara män på motorvägarna som arbetar med det varma och tunga arbetet att lägga asfalt. Nä, istället så väljer man att göra en sak av att det finns få kvinnliga brandmän. Så jag antar att PK-vänsterns tolkning av verkligheten är att det är finare att sitta i en bolagsstyrelse eller att vara en brandman/kvinna/hen/tredjekön än att göra det skitiga jobbet att hämta våra sopor eller det varma och tunga jobbet med asfaltsläggning.
Det visar egentligen PK-vänsterns största brist. De talar inte om individer som individer, dvs. människor med en egen fri vilja, vilken inte kommer att leda till ett statistiskt korrekt utfall i alla verksamhetsområden som människor håller på med. Det har inget att göra med strukturellt förtryck, utan människans fria vilja. Och visst är det märkligt att Åsa Lindeborg faktiskt konstaterar rent sakligt att det finns en biologisk skillnad mellan män och kvinnor, och det är att kvinnor har fitta och män har det inte. Eller män kan få, efter operation. Men man erkänner alltså en konkret biologisk skillnad och sen funderar man inte på om det skulle kunna finnas andra biologiska skillnader, som påverkar våra individuella val. För trots allt, biologi är genetik, och genetik formar oss som människor. Så varför skulle det då inte forma utfallet av mänskliga val?
Så jag måste konstatera att Åsa Lindeborg är inte PK, eftersom då måste man faktiskt i demokratisk ordning acceptera att människor får välja själv med sin fria vilja och att det statistiska utfallet kan bli hur som helst i det verkliga livet.
För att vara ärlig, Åsa kör bara på i vänsterns gamla hjulspår, dvs. att de som är vänster, eller mer vänster än de flesta andra ska vara en del av nomenklaturan och belönas för sina vänsteråsikter. Alltså, så tycker nog Åsa att det är bättre att som nomenklatura sitta i en bolagsstyrelse än att lägga asfalt.
Men det är klart, det är bara min tolkning av vänsterns ideologi. För en sak är säker, är man PK, så måste man acceptera att individen gör sina fria val baserat på sina egna preferenser.
Jag blev inte tekniker en gång i tiden för att någon struktur tvingade mig att bli intresserad av elektronik och data. Jag fascinerades av tekniken och började därmed studera relevanta ämnen. Noterade dock att det inte fanns några tjejer i klassen. Det hade sannolikt mer att göra med vad tjejerna ville välja att studera, än att det skulle finnas strukturer som hindrade tjejerna att börja plugga elektronik. Vi hade höga medelbetyg, tror klassen låg på över 4,0 i snittbetyg i det gamla 5-gradiga systemet. Men tjejer har ju bättre skolresultat, så det kan inte vara det.
Men, idag ska alla tvingas in i PK-vänsterns förväntningar av statistiskt normalfördelade utfall. Och om vi inte gör det av vår fria vilja, så vill man gärna lagstifta om saken.
Självklart med PK-vänsterns nomenklatura på de fina jobben då. Medelålders vita CIS-män får gärna fortsätta hämta våra sopor.
Som PK-höger, så vill jag påstå att vi får aldrig förtrycka individens fria vilja, så länge som den ges ett uttryck som är acceptabelt i samhället. Jag kan acceptera att det är fler män som väljer en ingenjörskarriär och fler kvinnor väljer en vårdkarriär. För trots allt så måste väl människorna få trivas med sina livsval?
Korkade begränsningar och strukturer måste man självklart göra något åt, men bara om de är reella.
För övrigt angående Åsas artikel, vad gäller manlig prostitution i Kenya. Jag skiter i om en man köper sex i Pattaya eller en kvinna köper sex i Gambia. Ingen av dem gör rätt…..
Till sist så vill jag säga att Åsas variant av PK är precis som de kommunistiska falangerna, tvingande in i en kollektivistisk människosyn som i grunden förtrycker individer.
Skit är skit, oavsett färg.