Under 2025 har vi bevittnat en historisk vändpunkt för Europa. Försvarsutgifterna har nått rekordnivåer i nästan samtliga EU-länder. Därför ser vi nu hur den europeiska försvarsindustrin går från att vara en nischad sektor till att bli en central motor för både säkerhet och tillväxt.
Enligt en färsk analys från Defense News (31 december 2025) har året skapat tydliga vinnare på marknaden. Samtidigt blottläggs djupa sprickor i de stora samarbetsprojekten mellan kontinentens stormakter.
Saab och Rheinmetall: Den nya ordningens vinnare
Bland de största vinnarna under 2025 märks svenska Saab och tyska Rheinmetall. Deras framgångar bygger på en kombination av teknologisk spets och förmågan att leverera utrustning som är ”stridstestad” i Ukraina.
- Saab (Sverige): Efterfrågan på system som pansarvärnsvapnet NLAW, Carl-Gustaf och övervakningsplanet GlobalEye har ökat lavinartat. Dessutom har den svenska NATO-integrationen öppnat nya dörrar för försäljning av ubåtar och stridsflygplan i Östersjöregionen.
- Rheinmetall (Tyskland): Som Europas ledande ammunitionstillverkare har bolaget dragit enorm nytta av det akuta behovet av artillerigranater och stridsvagnar. De har blivit symbolen för Tysklands militära uppvaknande (Zeitenwende).
Vägen mot strategisk autonomi
Frågan om autonomi är central för varje analys. Under lång tid har Europa förlitat sig på amerikansk försvarsmateriel. Trots detta ser vi nu en tydlig trend där länder prioriterar köp från lokala tillverkare för att säkra sin egen försörjningsförmåga.
Friktion i samarbetet: FCAS haltar
Allt är dock inte framgångssagor. Det ambitiösa samarbetsprojektet FCAS (Future Combat Air System), som ska utveckla nästa generations europeiska stridsflygplan, står inför stora utmaningar.
Projektet, som leds av Frankrike, Tyskland och Spanien, hämmas av industriella oenigheter och nationella prestigefrågor. Därför varnar analytiker nu för att projektet kan försenas ytterligare, vilket riskerar att lämna Europa i bakvattnet i den teknologiska kapprustningen.
Utmaningarna 2026: Flaskhalsar och kompetens
Trots de fyllda orderböckerna finns det hinder på vägen. Industrin kämpar med:
- Råmaterial: Brist på sällsynta jordartsmetaller som krävs för avancerad elektronik.
- Arbetskraft: En akut brist på ingenjörer och kvalificerad produktionspersonal.
- Byråkrati: Komplexa exportregler som ofta bromsar snabba leveranser till behövande allierade.
Slutsats: En ny industriell realitet
Sammanfattningsvis har 2025 bevisat att försvarsindustrin numera är en hörnsten i den europeiska försvarspolitiken. Genom att bygga upp en stark industriell bas minskar Europa sitt beroende av externa makter.
Igelkottstrategin kräver nämligen inte bara soldater, utan en pålitlig industri som kan leverera taggarna. Slutsatsen för Statsmannen är tydlig: de nationer som lyckas integrera sin industri med sin säkerhetspolitik kommer att vara de som bäst skyddar sin suveränitet i den nya, osäkra världsordningen.