Moderata migrationsmysticismer

Den moderatledda Alliansregeringen gjorde en migrationsöverenskommelse med Miljöpartiet den 3:e mars 2011. I praktiken är dagens invandring en fortsättning på de nya Moderaternas invandrings- och asylpolitik, dvs. den Socialdemokratiska och Miljöpartistiska regeringen har INTE ÄNDRAT NÅGOT inom migrationspolitiken som de nya Moderaterna införde. I praktiken är den nymoderata ställningen i migrationsfrågan närmare miljöpartiet än något annat.

Så den nymoderata positionen är helt tydlig nära MP. Vad gäller SD så raljerar man om deras politik, istället för att faktiskt säga som det är, att man vill vara striktare när det gäller att följa NU GÄLLANDE LAG inom migrationsområdet. För i praktiken har Sverige och Finland samma lagar inom migrationsområdet. Ni kan gissa vilket land som väljer att följa sina stiftade lagar.

Sen räknar Svantesson och Forsell upp ett antal friktioner i samhället, men vi vet att de är avsevärt fler än i SvD artikeln, som illustreras tydligast av bloggrannen Cornucopia.

Sen kommer det en missriktad anklagelse mot dagens regering. Som faktiskt inom migrationspolitiken lever med den nymoderata regeringens migrationspolitik. Så den nymoderata migrationspolitiken är bara ok om statsministern hade hetat Reinfeldt eller Kinberg Batra, men inte om statsministern heter Löfven? Verkligen märklig logik.

Nåväl, sen lanseras det fem punkter som är ganska intressanta.

1. Fler människor måste hjälpas i närområdet. Märkligt nog så har man tagit EXAKT Sverigedemokraternas position inom frågan. Så om SD:s politik är nymoderat, så är den bra, men är den uttalad av sverigedemokrater, så är den rasistisk. Mycket märklig logik.

2. Sverige har en reglerad invandring. Helt riktigt, det har vi haft i lagstiftningen väldigt länge. Men problemet är att när polisen genomförde REVA för att identifiera illegala invandrare i tunnelbanan i Stockholm, så gick många politiker i taket och tyckte att det var tydligen onödigt att följa vissa lagar.
 Inom det här området var Alliansregeringen lika oambitiösa som den nuvarande regeringen. Men det är lättare att tycka annat när man är i opposition och inte behöver ha regeringsansvar under verkställandet. Väldigt hycklande med andra ord.

3. Mottagandet i EU behöver bli jämnare. Här är en klyscha som är väldigt intressant. För det första, så är inte svensk asylutredning i grunden rättssäkrare för individen. Den är däremot mycket, mycket slappare än i många andra länder. Det finns en anledning till att ”ensamkommande barn” söker sig till Sverige. Och det är inte rättssäkerhet. Utan det är en bristande och för individen fördelaktigare bedömning än i många andra EU-länder. Många av de som får asyl i Sverige skulle inte bedömas som asylanter i många andra EU-länder. Så varför skulle ett av svenska Migrationsverket bedömd asylant överföras till annat EU-land där vederbörande INTE är asylant? Dessutom är många av de forna östeuropeiska länderna ännu inte uppe i en ekonomisk nivå som är tillnärmelsevis på den nivån som vi har i nordisk eller nordeuropeisk nivå. Alltså kan vi rimligen inte förvänta oss att deras asyl- och välfärdssystem ska vara lika frikostiga som de svenska. OM du fick välja svensk välfärd kontra låt oss säga Rumänsk, vilken skulle du välja då?

4. Genom ett effektivare mottagande sänks kostnaderna för migrationen. Här blir det hål i huvudet igen. Hur kan man effektivisera en process, där volymerna ökar? Genom att göra mindre, som till exempel att inte åldersbedöma ”ensamkommande barn”. Som i de flesta fall är ensamkommande unga män, som är myndiga. Jag har personligen stött på ”ensamkommande barn” som har haft mer gubbmage och även begynnande flint. Och dessa accepterades av det svenska systemet som under 18. Nä, effektiviseringen kommer sannolikt att innebära ännu slappare kontroller innan PUT. Men ingen fara, det är endast cirka 30% av dessa ensamkommande som återförenas med sina kärnfamiljer i Sverige. Förresten, hur kan kostnaderna för migration öka, eftersom den är lönsam? Väntar fortfarande på den nymoderata förklaringen.

5. Det nya utanförskapet måste brytas. Intressant med temporära uppehållstillstånd, eftersom det är sverigedemokratisk politik. Än en gång, politiken är fin och nödvändig när den uttalas av nya moderater, men rasistisk när den uttalas av sverigedemokrater. Märklig logik igen. Vad gäller försörjningskravet, så är det samma politik idag som den som Alliansregeringen hade. Man skulle kanske vara ännu tydligare och säga att det är egenförsörjning som gäller och inte försörjning av det allmänna. Lägre skatt för på det första jobbet kan inte spela någon större roll, då det är andra kostnader som sociala avgifter och arbetsgivaravgifter som är stora för arbetsgivaren. För att inte tala om LAS, som gör arbetsgivare tveksamma till att ta risker när det gäller nyanställningar.

Vad gäller floskeln om att sänka trösklarna till arbetsmarknaden, så kan vi konstatera att det är svårt att tala om trösklar, när det inte finns arbeten. Dvs. det finns bara trösklar vid en dörr, inte vid en vägg. Och här måste man faktiskt börja fundera på det privata företagandets villkor. Svensk arbetsmarknad behöver inte nödvändigtvis lägre löner, som kanske inte går att leva på, utan lägre beskattning av företagande, som skulle kunna generera fler arbetstillfällen.

LO har varnat för att sedan sekelskiftet har cirka 160.000 industriarbeten försvunnit från Sverige i rationaliseringar och företagsflyttar till andra länder. Det är tillräckligt många arbeten för en tredjedel av dagens arbetslösa. Märkligt nog har varken nya Moderater eller Socialdemokrater funderat på vad man skulle kunna göra för att skapa flera arbeten av den här sorten. För det är bara att konstatera att inom produktion kan man tillföra nya värden till ekonomin i kombination med en bra handelspolitik. Tjänster inom landet medför inte ökad BNP per capita, utan har bara en utjämnande effekt inom ekonomin, förutsatt att inte nytt kapital flödar in i landet genom export av varor och tjänster. Och det är varorna som bygger de stora inkomsterna, inte tjänsterna. Det räcker med att titta på fördelningen av svenska exportvaror för att förstå vad som efterfrågas. Handelsbalansen är också på nedåtgående.

Svensk migrationsdebatt har alltför länge varit känslomässigt och inte faktamässigt hanterad, med konsekvensen att man har för länge fört en politik som har varit mer baserad på en strutsmentalitet än en kritiskt granskning av fakta och i grunden en saklig debatt. Alla former av problemformuleringar som har kommit från sverigedemokratiskt håll har betraktats som felaktiga i grunden och baserat på en rasistisk politik och en inhuman människosyn. Politiska partier som närmat sig SD:s politik har anklagats för att ”fiska i grumliga vatten”.

Väljarna förtjänar bättre svar än så. De förtjänar en politisk debatt som baseras på fakta, saklighet, riskavvägning och transparens vad gäller konsekvenserna av dagens förda politik. Inget av detta levereras idag av något politiskt parti till någon nivå som får anses vara anständig eller hederlig.

Men det är klart, som de icke-statsmän som dagens politiker är, så hoppas de att väljarna inte ser kopplingen mellan genomförd politik och den systemkollaps som allt fler väljare upplever.

Vi har de politiker som vi förtjänar. Frågan blir snarare, vilka politiker kommer väljarna att rösta på, när de inte finner konkreta lösningar på sina upplevda problem?

Min gissning är att dessa väljare inte kommer att leta efter sina politiker vare sig hos nuvarande regeringen eller alliansen.

Men de nya Moderaterna har antagligen en väg att gå, innan de törs erkänna att all sverigedemokratisk politik är antagligen inte rasistisk och kanske inte helt fel heller. Den är kanske bara lite mer finsk eller dansk?