Den globala maktbalansen förändrades inte igår – den har urholkats i decennier. Men igår, fredag, fick vi se det obestridliga, fysiska beviset på att den gamla, USA-ledda världsordningen är över. När kinesisk statsmedia meddelade att Kinas tredje hangarfartyg, Fujian, officiellt har tagits i tjänst, var det en signal om att Kina inte längre bara är en regional makt.
Detta är inte bara ännu ett fartyg. Det är en geopolitisk milstolpe. Fujian är inte en upprustad rysk relik; det är det första hangarfartyget som helt och hållet är designat och byggt i Kina. Det är en brutal demonstration av industriell och teknologisk kapacitet.
Steget från rysk kopia till teknologisk utmanare
För att förstå magnituden av detta måste man se Kinas utveckling. Deras två första hangarfartyg, Liaoning och Shandong, var i grunden baserade på sovjetisk design. De var viktiga som utbildningsplattformar men teknologiskt underlägsna: mindre, med skidramper som begränsar flygplanens startvikt, vapenlast och bränslemängd.
Fujian är ett teknologiskt paradigmskifte.
Fartyget har en platt flygdäck och – vilket är det mest kritiska – elektromagnetiska katapulter. Detta är en teknologi som hittills bara funnits på USA:s allra nyaste Ford-klass. Det innebär att Kina nu kan matcha USA i förmågan att skjuta iväg tyngre, fulltankade och tungt beväpnade stridsflygplan, inklusive Kinas nya J-35 stealth-jaktplan och, avgörande nog, egna radarspaningsplan (KJ-600).
Detta innebär att Fujian inte är blind. Till skillnad från sina föregångare behöver den inte förlita sig på stöd från landbaserad radar. Den kan operera självständigt, som en sann ”blue-water navy” (djuphavsflotta), långt utanför Kinas egna kuster.
Att Kina nu bygger detta utan ryskt stöd visar att lärlingstiden är över. Kina har gått från att vara en köpare av rysk militär skrot till att vara en teknologisk jämlike – och på vissa områden, en överman – till både Ryssland och Väst.
Den strategiska maktkampen i Stilla havet
Så vad innebär detta för maktkampen i Stilla havet, där USA:s flotta i decennier har garanterat ”pax americana”?
Det innebär att spelet är förändrat. USA:s strategi har alltid varit att hålla Kina instängt inom den ”första ö-kedjan” (Japan, Taiwan, Filippinerna). För detta ändamål är hangarfartyg egentligen inte nödvändiga för Kina; de kan dominera detta närområde med sitt enorma arsenal av landbaserade robotar.
Fujians syfte är inte att försvara Kinas kust. Syftet är att utmana USA:s hegemoni i det öppna Stilla havet och Indiska oceanen.
Greg Poling från tankesmedjan CSIS uttrycker det tydligt: ”Ett hangarfartyg hjälper dig inte riktigt inom den första ö-kedjan, men det är nyckeln till den kampen, om du vill ha en, med amerikanerna i det bredare Indo-Stillahavsområdet.”
Med Fujian, och de fler hangarfartyg som nu är under produktion, kan Kina börja projicera makt globalt. De kan skydda sina handelsvägar, etablera militär närvaro i Afrika och Mellanöstern, och framför allt: de kan tvinga USA:s flotta att agera på ett helt annat djup.
Tidigare har USA kunnat operera relativt ohotat i regionen. Nu måste varje amerikansk hangarfartygsgrupp kalkylera med att en teknologiskt jämbördig kinesisk motsvarighet finns i samma operationsområde.
President Xi Jinpings mål är en ”världsklassig” militär som kan konkurrera med USA till 2050. Med Fujian i tjänst ser den tidsplanen ut att vara fullt realistisk, om inte pessimistisk. Maktbalansen är bruten, och Västvärlden har knappt vaknat.